"Bara du och jag mamma"
Mordet kom att förändra hela familjens liv i grunden. Ingrid skriver om ett liv före och ett liv efter som är väsensskilda, men livet måste gå vidare hur ont det än gör. Nätterna är värst när tankarna mal och mal. Ingrid måste sluta arbeta och blev själv allvarligt sjuk, men är nu åter bättre även om livet aldrig mer kommer att bli vad det varit.
Jag är normalt ingen bokslukare, men läste ut den under ett par långa nätter. Köp boken på nätbokhandeln eller beställ den av din bokhandlare. Verkligheten överträffar dikten!
Tredje statsmakten
Alltså skrönan om innebandygossen som i endast gymnastikbyxor och linne ute i kylan blev frånåkt av sin coachande far, därför att ättelägget hade spelat för dåligt. Historien luktade tvivelaktig på långt håll liksom en tidigare historia i media om cyklisten i Småland som fått böta för att han överskridit gällande hastighetsbegränsning - 50 km per timme.
Men media kände ingen tveksam lukt och svalde hela historein med hull och hår utan att kontrollera fakta. Det kunde ju ha förstört en bra historia.
Jag har personlig erfarenhet av hur en bra historia kan kan spridas. För några år sedan bloggade jag och överdrev kraftigt hur jag räddat livet på en kalv genom mun mot munmetoden. Dagen därpå ringde en journalist från Expressen och ville ha mer detaljer om händelsen, vilket jag i detta fall lyckligtvis kunde avstyra.
Kungligt och statligt husbondevälde
Kungligt och statligt husbondevälde
Gustav Vasa började behandla även de självägande skattebönderna, som om de vore kronans landbor. Vanhävd eller några års bristande skatter, ”skattevrak”, kunde betyda hemmanets förlust, och kungens fogdar började företa veritabla husesyner även hos skattebönderna. Många bönder fick snart smaka på kungens oinskränkta husbondevälde. Kung Gösta beslutade, med hot om vite vid 4 marks böter, att ölandsböndernas hö skulle vara inbärgat före Sankt Olof, dvs. den 29 juli. Kungen klagade också bitterligt över att bönderna i Småland lät sina ”ängar bliva platt skogsväxte”. Alltså en uppenbar förlöpare för EU:s jordbrukspolitiska förmyndarskap, och en inställning till böndernas äganderätt av sin mark som i dagarna går igen i uttalanden av Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson angående den industriella bärplockningen på privatägd mark med hänvisning till "giriga markägare" och den så kallade allemansrätten. En ”uråldrig rätt” som i själva verket är en sentida mellankrigskonstruktion.
Statens och kommunens husbondevälde och vetorätt går också idag igen i markägarnas rätt till mark och vatten och möjlighet att bygga på egen mark. Förbudet för en markägare att bygga sig en timmerkoja vid sin egen skogssjö en mil från närmaste väg och två mil från närmaste bebyggelse med hänvisning till allemansrätten, är inget annat än oinskränkt husbondevälde. Och faktum att övernitiska och allsmäktiga inspektörer från länsstyrelserna likt Gustav Vasas ridfogdar kan klampa in och göra oanmälda husesyner i djurstallar och betesmarker, vad är det om inte oinskränkt husbondevälde av gammalt fint märke.
Enligt feodal utländsk förebild inskränktes allmogens jakträtt, vad gäller högvilt som rådjur, kronhjort och älg, redan i och med Magnus Erikssons landslag 1350, och jakträtten överfördes på konungen och det framväxande världsliga frälset. Rovdjuren var denna tid näst kungens och frälsets fogdar den värsta landsplågan i riket. Jakträtten på alla rovdjur, framför allt varg, var inte bara fri året runt för allmogen, utan det var en betungande och straffbelagd skyldighet för alla att delta i de stora skalljakterna, ”som å landet bo och hava ko och so, ingen vem det helst vara må, präst, klockare och enstaka gumma undantagne”.
Från början av 1500-talet finns det exempel på att enskilda frälsemän som belöning upplät en begränsad jakträtt på t.ex. några rådjur till någon av sina landbönder. Detta retade kung Gustav i Stockholm, som för sådana tilltag varnade sina frälsemän i Småland, och ytterligare inskärpte allmogens jaktförbud. Historien går som vanligt igen. Det finns fortfarande vargkramare och ekofascister i Stockholm och annorstädes, som inte unnar allmogen att driva som ”skogstjuvar” i skogen med bössa och hund och fylla frysboxen med viltkött, ty skogarnas vilt ”höra oss och Sveriges krona till”.
Nyårsfyrverkerier a la Malmö
Välkomna till verkligheten och GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!
Ett land av tjyvar och banditer
Sveriges skogsägare blir enligt färska uppskattningar bestulna på 600 000 julgranar per år till ett värde av 120 miljoner lågt räknat, bara för att ett par hundralappar skall sparas.
Vart är gamla Svedala på väg? Ett land av tjyvar ochr banditer, eller bara en generös tolkning av allemansrätten?
Dags för fårskötselområden?
Kanske dags att inrätta fårskötselområden i södra Sverige. För det är väl inte statlig rasism det är frågan om?

Vårdkasarna är tända
Årets julklapp
Ett trevligt presentkort att ge bort kan du beställa på min mailadress bockgard@tryserumgardar.se. Om du har några särskilda önskningar på texten på presentkortet så ange det i din beställning.

Boken är inbunden, omfattar ca 400 sidor och är rikt illustrerad.
Tröttande snyftvals
Nu kommer det att bli attraktivt att öka elproduktionen i södra Sverige och det skånska platta monotona landskapet kommer att smyckas med långt fler vindmöllor.
Så tycker jag fastän jag som elproducent själv förlorar stora pengar på det lägre elpriset i norra Sverige.
Bondungar
Att hitta bra och inte allt för dyra illustrationer är inte helt lätt, och man måste ju akta på 70-årsgränsen så man inte norpar yngre material. Nationalmuseum vill ha bra betalt, medan Göteborgs universitetsbibliotek och Folklivsarkivet i Lund är mer resonabla.
Det kanske slutar med att jag kompletterar med egna huvudfotingar.
Stackars Juholt
Grand tour

I Faxälven för dagen fylld till bredden ställde jag av Gunnar som decimerade älvens bestånd av harr och öring, medan jag koncentrerade mig på besiktning av salubjudna skogsfastigheter med välslutna skogar men varierande byggnadsbestånd.


Denna väbestockade fastighet med 52 000 kbm mogen skog hade även en mysig fäbodstuga med stor potential för den händige.
Medan nedanstående bild visar den välhållna mangårdsbyggnaden på en 1000 hektars gård med 190 000 kbm skog, kilometerlånga stränder mot Indalsälven och flera stora sjöar, samt 140 000 kwh fri elkraft per år, men prislappen blir väl därefter.

Skörden är i full gång

Källa: ATL
En ny kvinna i mitt hus
v.

Mångalen eller allergiker?
Sista semesterdagens natt i saltstänkta Smögen drabbades jag av något konstigt. Det var fullmåne och magen var fullproppad med härliga havskräftor. Men efter en timmes sömn vaknade och kunde inte andas. Egen kurerering med hostning och harkling hjälpte föga och jag gav mig ut i natten för att få luft. Jag drogs som av en osynlig kraft ner mot nattklubbarna vid hamnen. Jag kände mig bättre men blev inte insläppt pga överårighet. Jag släntrade hem i natten, moloken men med full lungkapacitet, grubblande över frågan: hade jag blivit mångalen, blivit skaldjursallergiker eller druckit för mycket vin?
Historien går igen
Drottning Christina med tillhjälp av sina främsta gunstlingar Magnus Gabriel de lag Gardie och Axel Oxenstierna väckte liv i idén på nytt i mitten av 1600-talet, denna gång med större framgång. Drottning Christina stal stor del av böndernas skattejord och skänkte äganderätten till sina gunstlingar bland adeln. Jorden reducerades på 1680-talet och återlämnades, men det är en annan historia.
Idag hörde jag Naturskyddsföreningens ordförande Svante Axelsson prata om "giriga markägare" som oskäligt begär ersättning av kommersiella bolag som utnyttjar deras mark med motiveringen att bönderna egentligen inte äger marken, utan bara har nyttjanderätt!
Feodalherrarna kanske vittrar morronluft?

