ANDERS BOCKGÅRD

Den här bloggen läses av alla som vill hålla sig uppdaterade om stort och smått. Alex Schulman blev samvetsöm och slog igen firman, men jag kör på i mina gamla hjulspår. I går ringdes jag upp av en representant för den tredje statsmakten och tillika anställd på en av Stockholms största kvällstidningar. Han hade läst om min heroiska livräddning på kvigkalven och ville ha mer kött på benen, och även få sanningshalten bekräftat. Vad det första anbelangar kunde jag i målande ordalag brodera vidare på historien, men vad sanningshalten angår kunde jag inte helt gå i god för alla små fjuttiga detaljer.

Efter en icke självvald tystnad tar jag åter bladet från munnen och låter er veta att det har varit lite mycket nu ett tag. Jag har bott i ladugården en vecka. Kor och kalvar skall med tvång separeras och det Herren hava förenat skall människan icke åtskilja. Det blir mycket skrik och lite verkstad, men nu är det gjort med undantag av tre fröknar som icke läto sig lockas eller pockas.

300 kilogram kvigkalv kom på rygg med fyra ben i fria luften mellan två skrädda bjälkar och när jag upptäckte missödet verkade hon helt kall och död. Jag sågade av ena bjälken med motorsågen och fick bort henne, och med hjärtmassage och mun mot mun metoden blåste jag in livsande i kadavret igen. Nu efter några dagar börjar hon kunna stå på egna ben och vi ser båda famtiden an med tillförsikt.

Jag räknar med lugnare dagar framöver och att jag åter skall kunna ta mig an min bok med liv och lust. Det är svårt att skriva med sammanhang om man inte får krypa ur sin kokong och ge sig hän mer än någon timme åt gången.

Vi har luftat bilen och oss själva några dagar i den gamla danska provinsen Scania och besökt och besovit kulturstaden Lund, Ale stenar och  Häckeberga slott, för att nämna något. På hemvägen på krokiga bygdevägar genom de små landen Tiundaland och Njudung stannade vi till och övernattade i Osaby naturreservat, begapade ruinerna av orkneyjarlens Hultaby slott samt gästade komålarn Hasse i Sågartorpet på gränsen till Västra Götaland.

Summa summarum av dessa tre dagar: Sverige är fantastiskt!

SJ lägger ut 6000 biljetter i veckan till försäljning på digitala marknadsplatsen Tradera. Utropspris är 1 krona och högstbjudande kan med lite tur få åka på långtur för en spottstyver.

Medan gamla Greta 86, med telefon och rullator, får dyrt betala sin biljett mellan Tranås och Mjölby.

En familj på en gård utanför Karlskrona har under lång tid haft påhälsningar av s.k. motorburen ungdom i mopedåldern. Familjen har en lätt handikappad 19-årig son som länge har trakasserats av de modiga ungherrarna och gården har upprepade gånger vandaliserats. Hela trakten och polisen har sedan lång tid kännt till missförhållandena men inte velat eller kunnat ingripa.

I fredags natt, när gossarna sedan länge skulle ha varit nedbäddade och läst sin  aftonbön, var det dags för påhälsning igen. Familjefadern tog slutligen lagen i egna händer och laddade hagelbössan. En ung tyrann dog omedelbart och en är svårt skadad.

Inför instundande älgjakt har man i NT låtit intervjua två damer, en älgkramare och en som brukar tycka om att krama avtryckaren på älgstudsaren.

Älgkramaren och tillika ordförande i föreningen Djurens Rätt  Alexandra Leijonhufvud, som bor i Storstockholm, är vegan och gillar inte älgkött. Mat skall man köpa i affärer och inte hämta i skogen menar hon, och hon tycker inte heller om att andra jagar för sitt höga nöjes skull.  Vill man ha naturupplevelser så kan man lika väl spela golf, tycker damen ifråga.