ANDERS BOCKGÅRD

Jag har sagt det förut, men säger det igen. Det är ett absurt system där lekmannadomare endast plockas bland folk med partibok. Det stannar dessvärre inte bara vid nämndemän utan gäller normalt även för t.ex. överförmyndare och godemän vid lantmäteriförrättningar. Det borde finnas en del lämpliga bland övriga 99 % av befolkningen.

Kanske dags att återgå till det gamla systemet där nämndemän valdes bland de som ägde i mantal satt jord i häradet.  Adelns landbobönder som levde under beroendeställning samt lägenhetsägare, hantverkare, daglönare och annat löst folk platsade alltså icke.

Jag har länge funderat över varför höginkomsttagarna har så dålig koll på sin ekonomi. De som tjänar runt 18 000 - 20 000 kronor per månad brukar på kronan när veta vad de tjänar. Men de som tjänar över 100 000 kronor per månad har liten koll och de som höstar hem över 200 000 kronor har noll koll.

Styrelseordföranden i Svenskt Näringsliv, tillika i Ericsson, Michael Treschow vet bara att han tjänar "mycket" i en intervju i Di Weekendbilaga, och hans hustru Lena, styrelseproffs till proffessionen vet bara att det är "väldigt mycket mindre än Michael".

Skäms de över sin inkomst, faan vet!

OS är över och jag var ordhållig som vanligt. Inga olympiska lekar för mig, nåja kanske något lite ofrivilligt tittande blev det väl när jag någon gång gick förbi TV:n och fastnade i dörrhålet

Min bojkott beror inte på att jag inte skulle vara road av att se svettiga och rödblommiga flickor i minimal beklädnad hoppa och skutta, utan det är ett rent moraliskt ställningstagande. Kinas behandling av Tibet och att de har en människosyn som jag inte kan förlika mig med, är avgörande.

Det blev visst ingen svensk medaljsuccé, men det beror på att vi gav bort dem till bättre behövande. Dessutom är ju Sverige världsbäst på andra viktigare discipliner.

                                                              ***

Dessutom kan jag meddela att jag åter tagit en dust i spannmålslagret och följaktligen åter blivit angripen.

Alltid roar det väl någon!

Efter några dagars ofrivillig karantän är jag försöksutskriven för att på prov åter socialiseras. Jag har blivit biten, och då menar jag biten, av hönsloppar, vägglöss eller några andra oidentifierade sexfotingar, i samband med rengöring av ett spannmålslager.

De 185 inflamerade betten har kurerats med hydrokortison- och alsolgelsalva och på händerna har jag haft ett par vita fingervantar i linne för att inte klia i sömnen, om jag mot förmodan skulle somna.

Tröskan är sönder och sönderdelad i primfaktorer, men som tur är så har spannmålsskörden grott och är förstörd av regnet, alltså troligen inget att tröska, och det är ju positivt i situationen

Den ryska björnen har givit Georgien en rejäl och uppriktig björnkram. Ryssarna har konsekvent handlat efter sin upphöjda doktrin, att ryska medborgares intressen och säkerhet skall värnas i vilket land det än må vara.

Vi får bara hoppas att vi inte får in för många ryska medborgare eller människor med dubbelt ryskt-svenskt medborgarskap över våra gränser. Sedan får vi i vår dagliga aftonbön be en bön för att inte någon rysk kosack offentligt skall känna sig mobbad eller kränkt här i vårt land.

Som ni ser här nedan har jag en anonym beundrare som är efterhängsen och hemligt förälskad i mig. Jag uppmanar dig nu anonyme vän, kom ut ur garderoben och låt ditt hjärtat tala. Du är ursäktad. Jag vet att jag är söt och det är inget att hymla med och det är inte ditt fel.

Och regnet det bara öser ner, så det blir mest skrivbordet och tangentbordet och ändå inget skrivet på bloggen. Detta är bara en skenbar paradox. Ty jag har nu äntligen kommit in i mitt författarskap igen. Medeltiden är nästan mer verklig än detta främmande 2000-tal där jag bara känner mig som en tillfällig gäst. Och OS, vad är det?

Om jag ibland använder mycket arkaiserande ordval även här, så må ni ursäkta. 1300-talsspråket är ofta vackert och uttrycksfullt och vidlåder gärna.

Nu har vi varit och överantvardat lilla Hans till de lärde i Lund och kombinerat detta aktstycke med en liten temaresa. Temat skulle denna gång vara: kulturlandskap, vikingatid och äldre medeltid och det innefattar bl.a. Höö naturreservat, livs levande vikingar i Höllviken, timrade trelleborgar och runda försvarskyrkor i romansk stil. Och allt avlöpte så långt planenligt.

På hemvägen blev vi dock efter intagen lunch i Ronneby övermodiga och förlitade oss på Guds försyn allt medan bränslemätaren sjönk och tankställena lyste med sin frånvaro i Dackebygden i takt med solen. I höjd med Vassmolösa hjälpte inga förböner längre, motorn stannade 150 meter före en liten automatmack och vi gled sakta och värdigt fram till dieselpumpen. Men säg den glädje som varar för evigt. Pumpen var sönder och vi en 100-lapp fattigare.

Men tack vare ett rådigt ingripande av lokalbefolkningen kunde jag ta en svarttaxi några mil ner till Söderåkra och där inhandla såväl bränsledunk som några liter av det flytande guldet, för att senare kunna återvända till bil och hustru, som båda insomnat.
 
En oförglömlig resa med det sedelärande temat: Man skall icke ropa hej förrän man har tanken klar.

Snapphanarna slår till igen i Göingebygden. Denna gång skär de inte halsen av svenska soldater utan det är frågan om en mer fredlig och pacifistisk verksamhet. Snapphanarna köper nu upp ödegårdar, kultiverar jorden och odlar cannabisplantor i stor skala.

"Det är trevligt med en odling som kan stå på egna ben utan EU-bidrag", säger byrådirektör Folke Nilsson på länsstyrelsens lantbruksenheten i Kristianstad, och tar sig ett bloss.