ANDERS BOCKGÅRD

Den gamla resväskan med smutstvätt har nu anlänt i ensamt majestät från Rom, de sista 8 milen i framsätet av vitt kalvskinn i en svart limosine. Kläderna som var inlindade i sprit, Sapori Di Capri Limoncello, hade tack vare detta klarat den långa resan bra och textilierna skall nog gå att återställa i nästan urspungligt skick..

Det blev alltså ingen gratisresa denna gång och nu är det att bita ihop med oxveckor igen ända fram till påsk med motorsåg, kalvningar och djurmärkningar, alltså en tid i ständig skugga av döden.

Mitt I centrum av det gamla romerska imperiet är det lätt att hänföras och glömma tid och rum. Men man hinner mycket om man går upp tidigt och är effektiv. Efter den visdomsregeln har vi levt i Italien, men även varit trötta på kvällen och aldrig kommit i säng efter kl. 20.00. Lite torftigt nattliv får vi tillskriva  ålder och influensa. Hade jag inte varit utrustad med allmänt erkänd stor  tålighet och hög smärttröskel så hade det säkert blivit fråga om ambulansflyg hem.

Medan det var tio grader varmt hemma i Svedala så var det nollgradigt i Rom och t.o.m. nere i Sorrento, där vi tack vare lågsäsong fått en stor svit på 100 kvm och höll på att halka på den isiga altanen när vi girigt sträckte oss efter några förbjudna frukter i ett apelsinträd.

Vidare var vi en sväng till Pompeji och betraktade med särskilt intresse de gamla erotiska freskerna, och vi hann även med en båttur över till Capri, där dr Munthe huserade i ett halvt liv tillsammans med sin mätress, kronprinsessan och drottningen Victoria av Sverige.

Alla vägar bär till Rom, men det kan vara svårt att ta sig därifrån. På flygplatsen hade datasystemet havererat och det blev att stå i en halvdöd kö och vänta på manuell betjäning. Väskorna gick inte att transportera på det vanliga transportbandet, utan de traskade iväg med dem på en liten rankig kärra. Inte särskilt förvånande visade det sig att vi blivit dubbelbokade på flygplanet och vi blev hänvisade till ett litet kyffe längst bak i planet, utan fönster och vägg i vägg med reamotorerna. Men det var tur i oturen. På så vis slapp vi se hur flygkaptenen med stor svårighet försökte sätta ner planet på Kastrup i den byiga sidvinden.

Vidare till Arlanda i god fart men lite guppigt. Väl där väntade vi tålmodigt och lite tilltuffsade på vårt bagage. En väska fattades och hade troligen blivit kvar i Rom. Nu väntar vi på att väskan med smutstvätt och lite sprit skall komma med en limosine eller taxi hit till Skrickerum i början av veckan. Om inte väntar ett drygt skadestånd och nya resecheckar. Maggan har redan börjat att titta efter nya resmål.

Var hälsad alla klappande hjärtan i slott och koja såväl som i bostads- och hyresrätt.

Nu drar vi till den eviga staden och lämnar slask och brask i mellanmjölkens land och återkommer med våren, om inte förr.

Den danske tecknaren Kurt Westergaard som ritade profeten med en bomb dold i turbanens väck är inte omtyckt av alla. Tre rättrogna män tyckte att det var särskilt  dumt och felaktigt därför att profetens lära tar avstånd från allt övervåld och bara vill  godhet och kärlek. För att lätta på sin frustration ville de tre männen på ett övertydligt sätt visa hur fel det är med våld och dumheter och därfär straffa och ge den ogudaktige och dryge dansken en minnesbeta genom att spränga honom lite grann i luften.

Idag har det varit premier för årets fettisdagsbullar, mums och bra för rondören!

Valet i USA har jag följt genom att läsa rubrikerna och lyssna med ett halvt öra på radion och har då fått för mig att det bara finns ett parti i USA och att nästa president heter Clinton. Om inte, har de dumma jänkarna röstat fel, vilket Gud och det svenska etablissemanget  förbjuder.

Regeringen föreslår att jämställhetsplaner inte skall behövas i byrålåderna på de minsta arbetsplatserna. Men att planer och övervakning är av nöden visar inte minst ett inslag i P1 i veckan. I modellbranschen kan det skilja upp till 900 % i löneskillnad för samma arbete. Där har nämligen kvinnliga fotomodeller regelmässigt  upp till 10 gånger högre lön än männen för samma fotojobb.

Så illa kan det gå när staten inte styr och marknadskrafterna får fritt spelrum.