Det är vad jag kallar att resa

Den gamla resväskan med smutstvätt har nu anlänt i ensamt majestät från Rom, de sista 8 milen i framsätet av vitt kalvskinn i en svart limosine. Kläderna som var inlindade i sprit, Sapori Di Capri Limoncello, hade tack vare detta klarat den långa resan bra och textilierna skall nog gå att återställa i nästan urspungligt skick..

Det blev alltså ingen gratisresa denna gång och nu är det att bita ihop med oxveckor igen ända fram till påsk med motorsåg, kalvningar och djurmärkningar, alltså en tid i ständig skugga av döden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0