Skrivarstugan öppen igen

Efter en lång ferie har skrivarstugan öppnat igen. Jag känner mig lite ringrostig, men det är bara att spotta i nävarna, ta på sig knogjärnen och gå en match med tangentbordet. Den gamle ringräven Guillou kör fortfarande pekfingervalsen på en gammal Facitmaskin, men jag tackar Gud för min ordbehandlare.

Men skrivbordet är inte ens halva nöjet. Researcharbetet tar brorslotten. Det upplever jag särskilt starkt nyss hemkommen från en jaktresa efter "Bonnungar" i Närke och Värmland, där jag jagat fram i grosshandlare Gustaf Anderssons och bruksdisponent Svante Påhlsons fotspår, vilka jag hade svårt att fylla ut med mina små 42:or.

Andersson var bondsonen från Närkes Kil som blev spannmålshandlare i Örebro och med tiden välgörare och fastighetsspekulant av format. Han ägde och lät stycka Fogelvik och Stegeborg för att nämna ett par närliggande exempel.

Påhlson var bondsonen från Ringarum som blev officer och gifte in sig i aristokratin, blev disponent på Rottneros bruk, skapade den världsberömda skulpturparken och blev en viktig, delvis hemlig aktör i andra världskriget och i dess efterbörd, kalla kriget.

Lever man ett litet grått, småskuret liv i Skrickerum, får man istället leva livet genom andra, i världen!


Gustaf Anderssons hem Hjälmarsberg strax utanför Örebro



Rottneros, Selma Lagerlöfs "Ekeby", Svante Påhlsons skapelse,
återuppfört efter en brand 1929.



Det gigantiska Stamfrändemonumentet,
ett av Sunnes "sju underverk", som
skall minna om finnar som bosatt sig
i Värmland och värmlänningar som
emigrerat till Amerika, beställdes och
bekostades av Svante Påhlson


Kommentarer
Postat av: Anders

Där blev det fem fel. Guillou skriver inte pekfingervalsen har det påpekats, och han kör inte Facit utan Adler och han har dessutom fyra maskiner från 50- och 60-talet.

2010-08-08 @ 22:38:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0