En beklämmande syn
Det var beklämmande att se hur vår statsminister kom hem från nattmanglingen i Bryssel för att möta folkets jubel sittande på sin triumfvagn och med EU-ministern Birgitta Ohlsson från Tokarp viskande i hans högra öra. Budskapet var att han med skicklighet och fingerfärdighet hade sparat 1 miljard i avgifter per år till Bryssel åt det svenska folkhushållet. Men han glömde bort att säga att det är landsbygdens folk och landsbygdens ängar och beteshagar som får stå för brorslotten av den besparingen. I farans riktning ligger att bönderna, huvudsakligen djurbönder i skogs- och mellanbygd och andra entreprenörer på landsbygden, i slutändan får stå för i det närmaste hela notan. Ingen tror väl på fullt allvar att man med statliga medel kommer att täppa till de hål som kommer att uppstå i det svenska landsbygdsprogrammet när EU drar ner, även om just landsbygdsprogrammet som är en ersättning för prestation tidigare varit skötebarnet. Rimligast är väl att anta att den svenska delfinansieringen ligger kvar på cirka 50 %, och vips har statsministern sparat ytterligare en halv miljard per år.
Statsminister Reinfeldt har sedan länge visat prov på ett gediget ointresse för landsbygdens areella näringar, och kunskapen om dessa ”omoderna” näringar verkar ligga i samma härad. Vår landsbygdsminister har här ett drygt pedagogiskt arbete att utföra, om han nu mot förmodan skulle vara hågad. Förhoppningsvis har finansminister Borg lite större intresse. Han har ju sina bopålar nerslagna i hjärtat av den sörmländska bondvischan, och borde kunna snappa upp ett och annat i förändringens landskap när han pendlar in till Stockholm.
