ANDERS BOCKGÅRD

Det stormar i den svenska skogen, och då tänker vi inte främst på de oväder som stått i kö det sista halvåret, utan Skatteverkets ändrade tolkning av regler vad avser rationaliseringsförvärv.
Debatten har mest fokuserat kring möjligheten till snabbare skogsavdrag vid så kallade rationaliseringsförvärv, men ovissheten om hur Skatteverkets fotbyte även kommer att spilla över på bedömningen av möjligheterna att utnyttja ersättningsfonder ser vi som till och med än allvarligare.

Om en granne, eller en ägare av en någorlunda närbelägen jord- och skogsfastighet, köper marken som rationaliseringsförvärv, har man hittills haft möjlighet att genom ersättningsfond få uppskov med reavinstskatten genom att köpa ersättningsmark. Nu har Skatteverket hittat på regler om att bl.a. gränsen 400 hektar skall passeras, och att den tillköpta marken inte får vara varken för stor eller för liten i relation till den tillskapade brukningsenheten.

400 hektar mark, åker- eller skogsmark, betingar i södra och mellersta Sverige ett pris av ca 25-60 miljoner, och det är inte mer än drygt en handfull förvärv per år som lever upp till en strikt tillämpning av Skatteverkets aviserade nyordning. Skatteverkets ställningstagande har nu medfört ett mycket osäkert rättsläge, som kommer att resultera i långdragna rättsliga efterspel och en avvaktande fastighetsmarknad.

Varför Skatteverket nu vill försvåra för yngre jord- och skogsbrukare att steg för steg och genom byten och arronderingsförbättringar bygga upp rationella och internationellt konkurrenskraftiga enheter, är en gåta. Det blir ytterligare sten på börda för svenskt privatskogsbruk och ännu en spik i kistan för svensk livsmedelsproduktion.

På 1800-talet hade myndigheterna förstånd att genom bl.a. laga skiftesreformen understödja omarrondering och strukturrationalisering, men nu är det tydligen andra bullar som gäller. Om inte politikerna förtydligar sina direktiv och tar Skatteverket i örat, så kommer i slutändan det svenska folkhushållet att få stå där med svartepetter.