Tredje statsmakten

Jag har en längre tid gått och smakat på idén att min nästa bok, en skandalbok, skall handla om tredje statsmakten -media, och den sista veckans händelse har inte gjort mig mindre sugen.

Alltså skrönan om innebandygossen som i endast gymnastikbyxor och linne ute i kylan blev frånåkt av sin coachande far, därför att ättelägget hade spelat för dåligt. Historien luktade tvivelaktig på långt håll liksom en tidigare historia i media om cyklisten i Småland som fått böta för att han överskridit gällande hastighetsbegränsning - 50 km per timme.

Men media kände ingen tveksam lukt och svalde hela historein med hull och hår utan att kontrollera fakta. Det kunde ju ha förstört en bra historia.

Jag har personlig erfarenhet av hur en bra historia kan kan spridas. För några år sedan bloggade jag och överdrev kraftigt hur jag räddat livet på en kalv genom mun mot munmetoden. Dagen därpå ringde en journalist från Expressen och ville ha mer detaljer om händelsen, vilket jag i detta fall lyckligtvis kunde avstyra.

Kungligt och statligt husbondevälde

Utdrag ur boken Bondungar:

 

Kungligt och statligt husbondevälde

Gustav Vasa började behandla även de självägande skattebönderna, som om de vore kronans landbor. Vanhävd eller några års bristande skatter, ”skattevrak”, kunde betyda hemmanets förlust, och kungens fogdar började företa veritabla husesyner även hos skattebönderna. Många bönder fick snart smaka på kungens oinskränkta husbondevälde. Kung Gösta beslutade, med hot om vite vid 4 marks böter, att ölandsböndernas hö skulle vara inbärgat före Sankt Olof, dvs. den 29 juli. Kungen klagade också bitterligt över att bönderna i Småland lät sina ”ängar bliva platt skogsväxte”. Alltså en uppenbar förlöpare för EU:s jordbrukspolitiska förmyndarskap, och en inställning till böndernas äganderätt av sin mark som i dagarna går igen i uttalanden av Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson angående den industriella bärplockningen på privatägd mark med hänvisning till "giriga markägare" och den så kallade allemansrätten. En ”uråldrig rätt” som i själva verket är en sentida mellankrigskonstruktion.

   Statens och kommunens husbondevälde och vetorätt går också idag igen i markägarnas rätt till mark och vatten och möjlighet att bygga på egen mark. Förbudet för en markägare att bygga sig en timmerkoja vid sin egen skogssjö en mil från närmaste väg och två mil från närmaste bebyggelse med hänvisning till allemansrätten, är inget annat än oinskränkt husbondevälde. Och faktum att övernitiska och allsmäktiga inspektörer från länsstyrelserna likt Gustav Vasas ridfogdar kan klampa in och göra oanmälda husesyner i djurstallar och betesmarker, vad är det om inte oinskränkt husbondevälde av gammalt fint märke.

   Enligt feodal utländsk förebild inskränktes allmogens jakträtt, vad gäller högvilt som rådjur, kronhjort och älg, redan i och med Magnus Erikssons landslag 1350, och jakträtten överfördes på konungen och det framväxande världsliga frälset. Rovdjuren var denna tid näst kungens och frälsets fogdar den värsta landsplågan i riket. Jakträtten på alla rovdjur, framför allt varg, var inte bara fri året runt för allmogen, utan det var en betungande och straffbelagd skyldighet för alla att delta i de stora skalljakterna, ”som å landet bo och hava ko och so, ingen vem det helst vara må, präst, klockare och enstaka gumma undantagne”.

   Från början av 1500-talet finns det exempel på att enskilda frälsemän som belöning upplät en begränsad jakträtt på t.ex. några rådjur till någon av sina landbönder. Detta retade kung Gustav i Stockholm, som för sådana tilltag varnade sina frälsemän i Småland, och ytterligare inskärpte allmogens jaktförbud. Historien går som vanligt igen. Det finns fortfarande vargkramare och ekofascister i Stockholm och annorstädes, som inte unnar allmogen att driva som ”skogstjuvar” i skogen med bössa och hund och fylla frysboxen med viltkött, ty skogarnas vilt ”höra oss och Sveriges krona till”.


Nyårsfyrverkerier a la Malmö

Vi har nyss upplevt den femte dödsskjutningen i Malmö på kort tid. I smältdegeln Malmö, som anses som juvelen i kronan och som ett skyltfönster för det moderna mångkulturella Sverige. 

Välkomna till verkligheten och GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!

Ett land av tjyvar och banditer

Banverket blir av med kopparledningar för 100 miljoner per år och tågen blir stående, bara för att några pundare skall få några goda stunder.

Sveriges skogsägare blir enligt färska uppskattningar bestulna på 600 000 julgranar per år till ett värde av 120 miljoner lågt räknat, bara för att ett par hundralappar skall sparas.

Vart är gamla Svedala på väg? Ett land av tjyvar ochr banditer, eller bara en generös tolkning av allemansrätten?

Dags för fårskötselområden?

Naturvårdsverket har låtit flytta ett nedsövt vargpar från Idre sameby till skogar i Västergötland med helikopter mot lokalbefolkningens kännedom och godkännande. Naturvårdsverket är nu JO-anmälda för djurplågeri. 

Kanske dags att inrätta fårskötselområden i södra Sverige. För det är väl inte statlig rasism det är frågan om?

valborgsmäss

Vårdkasarna är tända

Årets julklapp

Unna dig själv eller dina kära lite tevligt även efter helgerna när oxveckorna tar vid. I slutet av januari planeras nämligen min nya bok Bondungar, Från Nils Dacke till Anders Wall komma ut. Men du kan köpa ett presentkort nu på en bok för 200 kronor och samtidigt göra en kanonaffär. Efter nyår kommer priset att vara betydligt högre.

Ett trevligt presentkort att ge bort kan du beställa på min mailadress [email protected]. Om du har några särskilda önskningar på texten på presentkortet så ange det i din beställning.


 

Boken är inbunden, omfattar ca 400 sidor och är rikt illustrerad.

Tröttande snyftvals

Jag är så trött på skåningarnas snyftvals att de fått så dyr el. Norrlänningarna har alltid haft dyrortstillägg på det mesta de köper, diesel, bensin, livsmedel. Därtill har de ett klimat som skapar höga uppvärmningskostnader.

Nu kommer det att bli attraktivt att öka elproduktionen i södra Sverige och det skånska platta monotona landskapet kommer att smyckas med långt fler vindmöllor.

Så tycker jag fastän jag som elproducent själv förlorar stora pengar på det lägre elpriset i norra Sverige.

Bondungar

Det har varit lugnt på den här sidan ett tag nu. Min kommande bok Bondungar, Från Nils Dacke till Anders Wall, tar den mesta lusten och orken. Men nu börjar jag ana slutet på det projektet och manuset närmar sig tryckeriets grindar med ett oxöks hastighet. Nu är det insamling av illustrationer och korrekturläsningar som står på dagordningen.

Att hitta bra och inte allt för dyra illustrationer är inte helt lätt, och man måste ju akta på 70-årsgränsen så man inte norpar yngre material. Nationalmuseum vill ha bra betalt, medan Göteborgs universitetsbibliotek och Folklivsarkivet i Lund är mer resonabla.

Det kanske slutar med att jag kompletterar med egna huvudfotingar.

Stackars Juholt

Jag tycker att media och allmänheten är dumma och orättvisa mot Håkan Juholt. Han har ju så mycket att besörja med vår välfärd och dylikt, så man kan inte begära att han skall ha full koll på vilka kvinnor som brukar vistas i hans övernattningslägenhet i Stockholm. Juholt bor ju och är skriven på Törnholmsvägen i Oskarshamn, vilket bevisar att damen i fråga inte är hans sambo, för då skulle hon självklart bo i den småländska pärlan och inte i en spartansk övernattningslägenhet i Stockholm. Nej det måste vara fråga om någon sort mätress, hålldam eller kulbo som han själv uttrycker sig, och hon skall självklart inte betala för sitt sällskap. Så det så!

Grand tour

Gunnar Smed och jag är nyss hemkomna från vår stora norrländska resa som blev längre och östligare än planerat. I ett vägkors efter Sundsvall tog vi till höger där vi borde ha åkt till vänster och så småningom stod vi ansikte mot ansikte med några munkar och ett tailändskt tempel. Efter att denna fadäs medels fotografering dokumenterats återvände vi mot hjärttrakten av den skadinaviska halvön.



I Faxälven för dagen fylld till bredden ställde jag av Gunnar som decimerade älvens bestånd av harr och öring, medan jag koncentrerade mig på besiktning av salubjudna skogsfastigheter med välslutna skogar men varierande byggnadsbestånd.




Denna väbestockade fastighet med 52 000 kbm mogen skog hade även en mysig fäbodstuga med stor potential för den händige.

Medan nedanstående bild visar den välhållna mangårdsbyggnaden på en 1000 hektars gård med 190 000 kbm skog, kilometerlånga stränder mot Indalsälven och flera stora sjöar, samt 140 000 kwh fri elkraft per år, men prislappen blir väl därefter.


Skörden är i full gång


Källa: ATL


En ny kvinna i mitt hus

Jag är så glad i min nya kvinna. Jag hämtade henne i Norrköping för ett par dagar sedan och hon är nu för alltid i rummet bredvid mitt kontor, om jag inte får bra betalt. Hon är kanske lite mullig, men den man älskar vill man ju ha mycket utav.

v.

Mångalen eller allergiker?

Nu är sex veckors semester äntligen tillända. De har till stor del varit fyllda av stärkande utevistelse, mest skogsröjning och målningsarbeten.

Sista semesterdagens natt i saltstänkta Smögen drabbades jag av något konstigt. Det var fullmåne och magen var fullproppad med härliga havskräftor. Men efter en timmes sömn vaknade och kunde inte andas. Egen kurerering  med hostning och harkling hjälpte föga och jag gav mig ut i natten för att få luft. Jag drogs som av en osynlig kraft ner mot nattklubbarna vid hamnen. Jag kände mig bättre men blev inte insläppt pga överårighet. Jag släntrade hem i natten, moloken men med full lungkapacitet, grubblande över frågan: hade jag blivit mångalen, blivit skaldjursallergiker eller druckit för mycket vin?

Historien går igen

Gustav Vasa försökte att lansera idén att allmogen inte äger sin mark utan "att den hörer mig och kronan till" och att de bara har nyttjanderätt. Idén vann dock icke gillande bland Nils Dacke och hans ståndsbröder.

Drottning Christina med tillhjälp av sina främsta gunstlingar Magnus Gabriel de lag Gardie och Axel Oxenstierna väckte liv i idén på nytt i mitten av 1600-talet, denna gång med större framgång. Drottning Christina stal stor del av böndernas skattejord och skänkte äganderätten till sina gunstlingar bland adeln. Jorden reducerades på 1680-talet och återlämnades, men det är en annan historia.

Idag hörde jag Naturskyddsföreningens ordförande Svante Axelsson prata om "giriga markägare" som oskäligt begär ersättning av kommersiella bolag som utnyttjar deras mark med motiveringen att bönderna egentligen inte äger marken, utan bara har nyttjanderätt!

Feodalherrarna kanske vittrar morronluft?

Krig är fred, okunnighet är styrka

George Orwell presenterar i sin dystopiska roman 1984, som kom till i andra världskrigets skugga, ett nyspråk där  "staten" förkunnar att krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.

Nyspråket går ut på att begränsa individernas tankeutrymme genom att successivt begränsa antalet ord och ta bort synonymer ur språket. Detta nyspråk har sannolikt inspirerat dagens profeter som vill kläda sitt språk i ett dimmhöljt töcken.

Barn ett värdeladdat ord som kan användas på människor upp till 12 år eller upp till 25 år, det beror på. Barnfattigdom kan betyda mycket, att familjen pga av splittring eller arbetslöshet har ont om pengar eller att far eller mor eller bägge prioriterar något annat, sprit t.ex. Det är inte lätt för staten att göra något åt om man inte skall ta över vårdnaden förstås


Illegala invandrare som vistas olagligt i landet kallas för papperslösa, det låter bättre så. De skall av svenska myndigheter tillförsäkras anonymitetsskydd så att de av andra svenska myndighter inte kan avvisas, men inte tillerkännas förmånen att som andra få betala svensk inkomstskatt.

Journalister kan vara ett nyord eller noaord  för hyenor i den engelska tabloidpressen eller annorstädes, för att ta ytterligare att exempel.

Ibland står tiden still

Idag har jag börjat ett nytt liv. Jag tog i ottan fram min gamla bagghorning för en tur, drog på mig cykelbyxorna med sämskinn och salicylsyretalg och tröjan med plats för banan och insydd sedel från min tid som tävlingscyklist 1964-67 för klubben Antilopen i Norrköping och med flera DM-tecken (lag visserligen). Tänk, utstyrseln passade precis, en del lyckliga går fram i livet opåverkade av tid och rum.


Lilla Chicago

Ett antal ungdomsgäng som har kriminalitet som livsform och identitet har tagit över i Södertälje. Utpressning och hot mot affärsmän och politiker har blivit vardagsmat. Staden kallas nu för Lilla Chicago av fördomsfulla människor som inte förstår att uppskatta charmen med multikulti.


Ett gäng värstingar som vepts med av gröna vågen och rymt ifrån
Lilla Chicago och som nu står i rågvetet upp till naveln.

Tredje statsmakten II

Jag börjar nu att ana slutet av pågående bokprojekt och räknar med att "Bondungar" skall kunna vara moget för tryckeriet i september-oktober. Jag laborerar redan med några nya bokidéer. Ett uppslag har arbetsnamnet "Främling i eget land", och det andra som känns närmast till hands att realisera skulle syna Tredje statsmaktens utövare, dvs journalisterna inom massmedia, ty detta slutna skrå undgår merendels närgången och oblyg granskning.

Jag skulle i boken klä av och avslöja ett femton-tjugotal rikskända journalisters handel och vandel, och jag tar därför tacksamt emot uppslag, fakta, skvaller och hörsägner som skulle kunna bli till en härlig och lockande brygd.

Kontakta mig, gärna även anonymt, på [email protected] eller brevledes till Tryserum Gårdar förlag, Skrickerum, 615 94 Valdemarsvik. Smaskiga uppslag och komprometterande bilder kan komma att belönas i reda penningar.


Kriminella kretsar

Somliga tycker med rätta att det kanske inte är så lämpligt med "kungavänner" som har kontakter i gangsterkretsar.

Hur lämpligt är det på en skala med en statsministerkandidat som delar säng och säte med en kriminell?

Varg i Skrickerum

Ulven har dragit förbi byn här flera gånger sista tiden, troligen håller den på att bilda familj och skaffa eget revir. I går bet den ihjäl ett antal får för en granne i Tryserums G:la Prästgård, och Thomas Modin på länsstyrelsen uppmanar nu djurägarna att ta hem sina djur på kvällarna och placera ut radioapparater för att skrämma över gråben till grannarna istället.

Ett annat sätt för oss äldre djurägare som älskar våra djur och inte önskar få dem uppätna levande, är att skicka dem till slakteriet innan de blir till livsmedel.

Betesmarken går ju alltid att granplantera

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0