ANDERS BOCKGÅRD

Till Länsstyrelsen Östergötland

Valdemarsviks centralort är sannolikt den ort i Östergötland som förhållandevis till sin storlek har drabbats hårdast av rivningsraseriet på 1960-, 70- och 80-talet. Men vid hamnen i Valdemarsvik finns ännu en sammanhållen miljö med tre omistliga byggnader som ägs av oss medborgare gemensamt, dvs. av Valdemarsviks kommun. Dessa tre byggnader önskar vi nu få förklarade som byggnadsminnen för att garantera deras vård och bevarande in i framtiden.

    Den första byggnaden är det s.k. Borgsmagasinet eller S.P. Forssbergs magasin (Valdemarsvik 4:56), uppfört omkring 1850 i två och en halv våningar förutom en rustik källarvåning. Sven Petter Forssberg var en utpräglad entreprenör, delägare i Gusums bruk, vårdare och tillskyndare av allmännyttan och en av de viktigaste personerna för Valdemarsviks köpings dynamiska utveckling under 1800-talets andra hälft. Han hade egna fartyg som gick till kontinenten och han handlade i parti och minut med bl.a. spannmål, virke och kolonialvaror. Det stora välbevarade magasinet användes i denna hans blomstrande verksamhet

    Den andra byggnaden är det så kallade Mattonska magasinet (Valdemarsvik 3:1), ett spannmålsmagasin som är uppfört omkring 1870 i två och en halv våningar med utlastningsmöjligheter från varje våning direkt till fartygen. Byggnaden är ett tydligt vittnesmål om hur man i även denna svaga jordbruksbygd efter omfattande torrläggningar och sjösänkningar i mitten av 1800-talet kunde erövra nya stora arealer för spannmålsproduktion, så att man till och med blev nettoexportör av foderspannmål, främst av havre till kontinenten och England.

    Den tredje byggnaden är Sahlinsbyggnaden (Valdemarsvik 4:104), ursprungligen Firma C.E. Petterssons ångsåg med hyvleri uppförd 1909, men delvis återuppbyggd efter en brand 1930. Maskinhuset för ångmaskinen och första våningen är uppförd i tegel med tidstypiska dekorationer och resten av byggnaden är av trä. Nedre delen av den väldiga skorstenen i tegel, som en gång i tiden tävlade i höjd med läderfabrikens skorsten, kvarstår också. Taket är försett med en ovanlig och dekorativ lanternin för bra ljusinsläpp. Sågen hade ett strategiskt läge i Valdemarsviks hamn där timret blötlagrades i hamnbassängen för att sedan matas upp av det ångdrivna uppfodringsbandet. Det uppsågade virket kunde sedan efter torkning direkt lastas i fartyg för vidare export.

    Hammarkinds härad med Valdemarsviksbygden var på 1600-talet ledande i Sverige för virkesexport. Valdemarsvik nämns förövrigt för första gången i samband med just virkesexport 1604. Virkesexporten tillsammans med tjärexporten är urkällan till lastageplatsen och köpingens framväxt och blomstring. Länge var det självklart det brusande vattnet som var kraftkällan i traktens många vattensågar, men med sjökaptenen och virkeshandlaren Petterssons ångsåg infördes en för bygden ny kraftkälla. Det var ångkraften, som var avgörande för Sveriges industrialisering och indirekt en förutsättning för en stor och politiskt stark arbetarklass, som tidigare varit hunsad och marginaliserad.

Den sammanhållna miljön med de tre beskrivna byggnaderna i Valdemarsviks hamn, som även innefattar en närbelägen byggnad som ursprungligen varit bostad för Gusums bruks skeppare, och troligen är Valdemarsviks äldsta byggnad, är samtliga goda representanter för en viktig epok i Sveriges utveckling till en modern urban stat. Men tidsepoken, som inte ligger så långt borta, är dåligt representerade med byggnadsminnen i vårt land. Allt för länge har vi istället haft en slagsida mot högreståndskulturen i våra officiella byggnadsminnen. Regionalt och för Valdemarsviks gamla köping är byggnaderna i en sammanhållen miljö av omistligt värde och viktiga för Valdemarsviksbornas identitet och självaktning.

Valdemarsvik den 12 juni 2012

Valdemarsviks Hembygdsförening   Tryserum-Hannäs Kulturhist. Stiftelse

Krister Ryding                                        Anders Bockgård

                      genom

                      Valdemarsviks Träbåtsförening

                      --------------------------------------

                       Lars Hallkvist