Naturvårdsverket är ett hot mot den biologiska mångfalden

Det goda är ibland det bästas fiende, och frågan är om inte Naturvårdsverket är det största hotet mot den bilogiska mångfalden i det svenska kulturlandskapet, vilket är den naturtyp som hyser flest hotade arter i floran och faunan. Politikernas och Naturvårdsverkets kamp för stora och minst sagt livskraftiga rovdjursstammar hotar fäboddrift och det övriga småskaliga jordbruket med betesdrift i ett mångfaldigt, variationsrikt mosaiklandskap och ibland med akut utrotningshotade lantraser.

 

På senare tid har Naturvårdsverket genom sin svågerpolitik och oheliga allians med diverse ”miljöorganisationer” i praktiskt handling gått till direkt attack mot renskötseln, den samiska kulturen och i förlängningen fjällvärldens speciella kulturlandskap. Som om det inte vore nog, gör Naturvårdsverket nu vad man kan för att sätta krokben för en effektiv decimering av vildsvinsstammen, vars explosionsartade tillväxt utgör det största akuta hotet mot det småskaliga jordbruket med vallodling och betesdrift i södra delarna av landet. Naturvårdsverket har ju nämligen omgärdat fällfångsten av vildsvin med så många restriktioner, senfärdighet och ekonomiska trösklar, att det i praktiken inte kan bli någon riktigt effektiv jaktmetod.

 

Vi anar även runt hörnet hur svenskt skogsbruk kommer att bli nästa bondeoffer för den svällande urbana byråkratin, som likt jätten Gluff-Gluff aldrig blir mätt nog. De värdefulla skogsbiotoperna har ju annars sitt ursprung i en mångfald av markägare som i många årtionden har brukat sin skog efter eget huvud.

 

Hur kan det gå så snett och bli så illa? Man har önskat så mångfald, men skördar enfald. Vi vägrar tro att man är illasinnad och har målsättningen att en gång för alla dra ner rullgardinen för det småskaliga betesbaserade jordbruket i skogs och mellanbygd, för renskötseln och för det kustnära fisket också för den delen. Snarare är det nog okunskap och för långa geografiska och mentala avstånd mellan beslutsfattare och de berörda brukarna, vilka lever i marginalen där ute, i gränslandet mellan det okända, det önskade och barndomens sommarland.

 

Om vi i Landsbygdspartiet kommer att få väljarnas förtroende kommer vi att jobba stenhårt för en ändring av sakernas tillstånd. Vi kommer att initiera en ny utlokaliseringsvåg, a la 1970-talet, av en lång rad statliga verk, myndigheter och bolag från Stockholm. Först i tur står Naturvårdsverket och vi ser gärna att det hamnar i t.ex. Norrbotten, Värmland eller Småland. Inte bara för att uppnå en bättre struktur på arbetsmarknaden i vårt avlånga land, utan även för att få en större mångfald bland personalen.

 


Kommentarer
Postat av: Niclas Bockgård

Naturvårdsverket är väl redan sedan ganska nyligen delvis utlokaliserat till Östersund?

2013-05-19 @ 08:46:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0