Sotdöden för våra socknar

Finansdepartementet och Skatteverket vill helst få bort socknarna och få dem slutgiltigt begravda. Regeringen har dock inte tagit slutgiltig ställning ännu efter att under resans gång ha vacklat fram och tillbaka. Protesterna mot förslaget har nämligen varit kraftiga från såväl hembygdsrörelsen som en lång rad framstående forskare och akademiker med god kunskap och överblick i ämnet. Ett upprop med protestlista på internet till försvar för socknarnas framtid har även samlat över 4000 namnunderskrifter.

 

Frågan aktualiserades först i samband med att Skatteverket tog över folkbokföringen från Svenska kyrkan 1991 och den väcktes åter till liv när kyrkan skildes från staten några år senare. Ursprungligen var de kyrkliga socknarna i storts sett identiska med jordebokssocknarna som var registerområde för fastighetsindelningen. Under de senaste åren har kyrkans församlingar av tvingande ekonomiska orsaker slagits samman i snabb takt och begreppen församlingar och socknar är numera långt ifrån synonyma.

 

Resultatet blev att Folkbokföringsutredningen som kom 2009 föreslog att indelningen skulle ske i sockenområden (kommundistrikt) med fasta territoriella gränser där man frös församlingsindelningen vid årsskiftet 1999/2000 innan sammanslagningsraseriet tagit fart. Vi hade en rad kommunsammanslagningar under 1900-talet och ingen inbillar sig väl att vi sätt slutet på den utvecklingen. Kommunen uppfyller alltså inte rimliga krav på en fast och långsiktig territoriell indelning. Utredningens förslag var under dessa förutsättningar en rimlig kompromiss, och de flesta remissinstanserna var relativt nöjda. Men det hjälpte inte. Finansdepartementet tycks ändå inte ha tagit intryck, och mycket talar för att departementet efter påtryckningar från Skatteverket kommer att föreslå total avlivning av ett officiellt sockenbegrepp i folkbokföring, fastigetsindelning och så vidare, för att kanske spara några futtiga kronor i ett stort sammanhang.

 

Även det faktum att Lantmäteriet slutat redovisa socken-/församlingsgränser på sina kartor kommer att medverka till en långsam sotdöd för det tusenåriga sockenbegreppet, som särskilt på landsbygden har betytt så mycket för människornas identitet, sammanhållning och rotfasthet. Sockenbegreppet och de lokala ortsnamnen är ett omistligt folkligt kulturarv som tillhör just ortens folk och ingen annan.

 

                                                                 Anders Bockgård, Landsbygdspartiet

                                                                  (Debattartikel i Länstidningen Östergötland)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0