Åter till livet
Imorse tog jag fram skidorna för en premiärtur. Det var nästan rekordtidigt, bara i november 1966 var jag igång tidigare och väckte uppmärksamhet och kallades för "Lillmånen" och var på stor bild i idrottsbladet. Det känns länge sen fastän det bara är 41 år!
Men termomtern visar nu åter på plus och snön sjunker ihop i snabb takt. Träd och buskar börjar att titta fram igen och skidorna är inställda. Själv känner man sig som en snödroppe, liten och söt och sårbar.
Men det är bra med lite inneväder ibland och man får lite pappersgöra undanstökat. Äntligen har jag kunnat ge mig hän några dagar och mitt manuskrift har växt en hel del. Ca 25 % är klart och det känns inte så dumt, vintern har ju knappast börjat.
Snöfallet gjorde att vi övervägde att avblåsa vår fästing envig, men de små själarna är tuffa så vi avvaktar nog några veckor till. Prisbordet är ännu inte färdigdukat.
Men termomtern visar nu åter på plus och snön sjunker ihop i snabb takt. Träd och buskar börjar att titta fram igen och skidorna är inställda. Själv känner man sig som en snödroppe, liten och söt och sårbar.
Men det är bra med lite inneväder ibland och man får lite pappersgöra undanstökat. Äntligen har jag kunnat ge mig hän några dagar och mitt manuskrift har växt en hel del. Ca 25 % är klart och det känns inte så dumt, vintern har ju knappast börjat.
Snöfallet gjorde att vi övervägde att avblåsa vår fästing envig, men de små själarna är tuffa så vi avvaktar nog några veckor till. Prisbordet är ännu inte färdigdukat.
Kommentarer
Trackback
