Äntligen på grön kvist
Jag har just fått ett e-mail från riksrevisorn Mark G. Thackray i det Brittsika Imperiet att han i en s.k. flytande fond som inte rörts sedan 1990-talet hittat 15,5 miljoner dollar efter en avliden man med namnet Bockgård, som saknar arvsberättigade arvingar.
Den sympatiske riksrevisron erbjöd sig att nu ordna så att jag skulle kunna få disposition över de fonderade medlen, mot att han erhåller 50 % av kapitalet för sin insats och mitt personnummer och lite andra personliga uppgifter. Det tycker jag är en högst rimlig begäran.
Äntligen skall jag komma på grön kvist, skrota min gamla rostiga bil som gått 31 000 mil och istället köpa en ny supermiljövänlig bil och till på köpet få 50 000 kr i tillskott av regeringen. Kanske hinner vi även renovera bostaden här innan årsskiftet och få lite Rotavdrag. En städerska några timmar i veckan har jag redan lovat min hustru.
Den sympatiske riksrevisron erbjöd sig att nu ordna så att jag skulle kunna få disposition över de fonderade medlen, mot att han erhåller 50 % av kapitalet för sin insats och mitt personnummer och lite andra personliga uppgifter. Det tycker jag är en högst rimlig begäran.
Äntligen skall jag komma på grön kvist, skrota min gamla rostiga bil som gått 31 000 mil och istället köpa en ny supermiljövänlig bil och till på köpet få 50 000 kr i tillskott av regeringen. Kanske hinner vi även renovera bostaden här innan årsskiftet och få lite Rotavdrag. En städerska några timmar i veckan har jag redan lovat min hustru.
Första, andra och tredje . . .
Årets valrörelse börjar alltmer att likna en bonnauktion från den gamla goda tiden som jag minns det, där bud och överbud blandas med en och annan dålig historia.
Allt skall säljas och objekten är för tillfället uppfniskade med lite påhängd målarfärg, men utan allt underarbete. Hästskrället har dagen till ära fått lite arsenik och ser riktigt pigg ut, men öppnar man hans mun så är den lika ful som vanligt.
Man blir lite smått nostalgisk det skall villigt medges, och är det nu auktion så är det. Jag funderar på att skicka över en offertförfrågan till några politiska partier och höra vad de har att erbjuda för egen del. Får jag inga bra bud så säljer jag nog inte min röst i år. Då får det bli soffan istället.
Allt skall säljas och objekten är för tillfället uppfniskade med lite påhängd målarfärg, men utan allt underarbete. Hästskrället har dagen till ära fått lite arsenik och ser riktigt pigg ut, men öppnar man hans mun så är den lika ful som vanligt.
Man blir lite smått nostalgisk det skall villigt medges, och är det nu auktion så är det. Jag funderar på att skicka över en offertförfrågan till några politiska partier och höra vad de har att erbjuda för egen del. Får jag inga bra bud så säljer jag nog inte min röst i år. Då får det bli soffan istället.
Ondskans triangel
En 39-årig norrman har häktats efter utpekande av brittiska säkerhetstjänsten för att vara ledare av den terrorcell i al-Qaida som bar ansvaret för bombdådet i Londons tunnelbana där 52 personer misste livet.
Norrmännen har ända sedan unionen med Sverige visat sig vara synnerligen opålitliga och svekfulla, och man måste på goda grunder fråga sig vad är egentligen orsaken till denna moraliska defekt. Är den genetiskt betingad, eller beror den på skadlig inverkan av den höga rena fjälluften eller doften av sur lusekofta?
Hur som helst nu är det uppenbart. Iran, Nordkorea och Norge utgör de tre sidorna i en likbent triangel, ondskans triange, där Norge är hypotenusan!
Norrmännen har ända sedan unionen med Sverige visat sig vara synnerligen opålitliga och svekfulla, och man måste på goda grunder fråga sig vad är egentligen orsaken till denna moraliska defekt. Är den genetiskt betingad, eller beror den på skadlig inverkan av den höga rena fjälluften eller doften av sur lusekofta?
Hur som helst nu är det uppenbart. Iran, Nordkorea och Norge utgör de tre sidorna i en likbent triangel, ondskans triange, där Norge är hypotenusan!
Sverige är fantastiskt(4)
Det populistiska utspelet med fritt handredskapsfiske på enskilda vatten i Östersjön och de fyra stora sjöarna för några årtionden sedan har ställt till problem. Ingen tar ägaransvar och delvis utfiskning på halvkommersiell basis av svenska och utländska aktörer har blivit resultatet.
Den "uråldriga allemansrätten" som huvudsakligen är en märklig skapelse från mellankrigstiden är ett liknande fenomen. Bärindustrin med utländska och ofta vilseförda arbetare knutna till mellanhänder med slavkontrakt, utnyttjar allemansrätten på ett kommersillt och osmakligt sätt, medan de närmast beröra, dvs markägarna både stora och små, inte är mer än högst åskådare.
Norra Sveriges skogar ägs förvisso till stor del av de stora skogsbolagen samt svenska staten genom Sveaskog och Fastighetsverket, och där är självklart en "allemansrätt" för ortsbefolkningen högst befogad. Sverige har en halv miljon arbetslösa, och det vore väl konstigt om inte några av dessa med smörjning genom skattefrihet, få mellanhänder och ett anpassat pris på skogsbären i slutledet, skulle vara kapabla att skörda skogarnas frukter.
Alltså: Skogens bär till ortsbefolkningen i samarbete med markägare och små lokala företagare eller kooperativa företag.
Den "uråldriga allemansrätten" som huvudsakligen är en märklig skapelse från mellankrigstiden är ett liknande fenomen. Bärindustrin med utländska och ofta vilseförda arbetare knutna till mellanhänder med slavkontrakt, utnyttjar allemansrätten på ett kommersillt och osmakligt sätt, medan de närmast beröra, dvs markägarna både stora och små, inte är mer än högst åskådare.
Norra Sveriges skogar ägs förvisso till stor del av de stora skogsbolagen samt svenska staten genom Sveaskog och Fastighetsverket, och där är självklart en "allemansrätt" för ortsbefolkningen högst befogad. Sverige har en halv miljon arbetslösa, och det vore väl konstigt om inte några av dessa med smörjning genom skattefrihet, få mellanhänder och ett anpassat pris på skogsbären i slutledet, skulle vara kapabla att skörda skogarnas frukter.
Alltså: Skogens bär till ortsbefolkningen i samarbete med markägare och små lokala företagare eller kooperativa företag.
Kafkaland
Inte nog med att jag måste jaga aktivister om nätterna på liv och död. Nu har jag även blivit utsatt för attacker direkt mot min mentala hälsa och som i ett slag förpassat mig in i Kafkaland.
Idag fick jag med den icke ont anande lantbrevbäraren en annonsfaktura från Uppsala Nya Tidning på 454 kronor, som skall vara betald inom nio dagar för att undvika inkasso, och som avser en annons som skall ha varit införd i lördagens tidning på familjesidan. Jag har varit i kontakt med tidningen för att påvisa det absurda i att jag skulle beställt en annons i denna avlägsna blaska, som för mig är lika okänd och spännande som Såningsmannen.
Jag har ännu inte kunnat utröna vad denna annons skall haft för budskap, men det mest troliga är väl att det var min egen dödsannons, eller eventuellt meddelande om skillsmässa eller bigami.
Idag fick jag med den icke ont anande lantbrevbäraren en annonsfaktura från Uppsala Nya Tidning på 454 kronor, som skall vara betald inom nio dagar för att undvika inkasso, och som avser en annons som skall ha varit införd i lördagens tidning på familjesidan. Jag har varit i kontakt med tidningen för att påvisa det absurda i att jag skulle beställt en annons i denna avlägsna blaska, som för mig är lika okänd och spännande som Såningsmannen.
Jag har ännu inte kunnat utröna vad denna annons skall haft för budskap, men det mest troliga är väl att det var min egen dödsannons, eller eventuellt meddelande om skillsmässa eller bigami.
Man skall icke peka finger när man sitter i glashus
Vice statsminister Maud Olofsson har fått på tafsen av media för att hon inte till fullo behärskar det kinesiska huvudspråket mandarin och därför uttalat några kinesiska ortsnamn felaktigt.
Detta samtidigt som t.o.m. medarbetare i lokala kanaler av radio och TV konsekvent uttalar våra lokala ortsnamn här felaktigt. Alltid fel betoning på namn som t.ex. Bredal och Knappemåla, och aldrig det vackra skorrande R:et i början av ord som i t.ex. Ringarum och Rullerum.
För det är ju alltid så att det är ortsbefolkningens uttal som är det rätta.
Detta samtidigt som t.o.m. medarbetare i lokala kanaler av radio och TV konsekvent uttalar våra lokala ortsnamn här felaktigt. Alltid fel betoning på namn som t.ex. Bredal och Knappemåla, och aldrig det vackra skorrande R:et i början av ord som i t.ex. Ringarum och Rullerum.
För det är ju alltid så att det är ortsbefolkningens uttal som är det rätta.
Mitt i en mardröm
I morse vaknade jag mitt i en mardröm, kallsvett och 100 i puls, och det berodde inte bara på den tropiska natten.
Jag drömde att dikorna med sina kalvar hade kommit ur hagen och sprang hej vilt. Staketen var nedrivna långa stycken. Plötsligt fick jag i ett par ekar se några stora kattdjur, som jag momentant identifierade som lodjur. Men dessa var större och gick på bakbenen när de väl kom ner på backen.
Jag rusade vidar och försökte hindra de galna korna som sprang och hoppade överallt. Plötsligt fick jag i en slänt på andra sidan en stor åker (som inte finns i Skrickerum) se ett hundratal personer i röda overaller som liknar de på Guantanamolägret, och på bröstet kunde jag läsa DJURENS RÄTT.
Blixtsnabbt tog jag beslutet att genskjuta aktivisterna med bilen och springa upp och hämta salongsgeväret och ammunition i vapenskåpet. Dock ändrade jag mig i sista stund för att tjäna tid och förlitade mig istället på batteriborrmaskinen som redan låg i bilen. Med den skulle jag snabbt kunna förstöra gummidäcken på deras bilar hade jag räknat ut.
Men just när kriget skulle börja vaknade jag upp ur min hemska mardröm och hörde hur mina nötkreatur "in the real life" bölade utanför fönstret, ackompanjerade av några konstiga fåglar som kraxade så enerverande.
Jag drömde att dikorna med sina kalvar hade kommit ur hagen och sprang hej vilt. Staketen var nedrivna långa stycken. Plötsligt fick jag i ett par ekar se några stora kattdjur, som jag momentant identifierade som lodjur. Men dessa var större och gick på bakbenen när de väl kom ner på backen.
Jag rusade vidar och försökte hindra de galna korna som sprang och hoppade överallt. Plötsligt fick jag i en slänt på andra sidan en stor åker (som inte finns i Skrickerum) se ett hundratal personer i röda overaller som liknar de på Guantanamolägret, och på bröstet kunde jag läsa DJURENS RÄTT.
Blixtsnabbt tog jag beslutet att genskjuta aktivisterna med bilen och springa upp och hämta salongsgeväret och ammunition i vapenskåpet. Dock ändrade jag mig i sista stund för att tjäna tid och förlitade mig istället på batteriborrmaskinen som redan låg i bilen. Med den skulle jag snabbt kunna förstöra gummidäcken på deras bilar hade jag räknat ut.
Men just när kriget skulle börja vaknade jag upp ur min hemska mardröm och hörde hur mina nötkreatur "in the real life" bölade utanför fönstret, ackompanjerade av några konstiga fåglar som kraxade så enerverande.
Skrivarstugan öppen igen
Efter en lång ferie har skrivarstugan öppnat igen. Jag känner mig lite ringrostig, men det är bara att spotta i nävarna, ta på sig knogjärnen och gå en match med tangentbordet. Den gamle ringräven Guillou kör fortfarande pekfingervalsen på en gammal Facitmaskin, men jag tackar Gud för min ordbehandlare.
Men skrivbordet är inte ens halva nöjet. Researcharbetet tar brorslotten. Det upplever jag särskilt starkt nyss hemkommen från en jaktresa efter "Bonnungar" i Närke och Värmland, där jag jagat fram i grosshandlare Gustaf Anderssons och bruksdisponent Svante Påhlsons fotspår, vilka jag hade svårt att fylla ut med mina små 42:or.
Andersson var bondsonen från Närkes Kil som blev spannmålshandlare i Örebro och med tiden välgörare och fastighetsspekulant av format. Han ägde och lät stycka Fogelvik och Stegeborg för att nämna ett par närliggande exempel.
Påhlson var bondsonen från Ringarum som blev officer och gifte in sig i aristokratin, blev disponent på Rottneros bruk, skapade den världsberömda skulpturparken och blev en viktig, delvis hemlig aktör i andra världskriget och i dess efterbörd, kalla kriget.
Lever man ett litet grått, småskuret liv i Skrickerum, får man istället leva livet genom andra, i världen!
Gustaf Anderssons hem Hjälmarsberg strax utanför Örebro
Rottneros, Selma Lagerlöfs "Ekeby", Svante Påhlsons skapelse,
återuppfört efter en brand 1929.
Det gigantiska Stamfrändemonumentet,
ett av Sunnes "sju underverk", som
skall minna om finnar som bosatt sig
i Värmland och värmlänningar som
emigrerat till Amerika, beställdes och
bekostades av Svante Påhlson
Släktkalas
Det är väl allmänt bekannt att såväl Peter Stormare som min hustru har djupa rottrådar i Arbrå socken i Hälsingland. Nu har det även visat sig att prins Daniel kan ståta med mycket arbråallmoge i sin antavla. Det skulle förvåna mycket om man inte genom nitisk målinriktad forskning och lite fantasi kan knyta ihop dessa trådar.
Kanske redan dags att nu börja planera för ett stort släktkalas med surströmming nästa sensommar. Eventuellt blir även stintan Barbro Svensson inbjuden om det finns plats kring bordet.
Kanske redan dags att nu börja planera för ett stort släktkalas med surströmming nästa sensommar. Eventuellt blir även stintan Barbro Svensson inbjuden om det finns plats kring bordet.
