ANDERS BOCKGÅRD

Det populistiska utspelet med fritt handredskapsfiske på enskilda vatten i Östersjön och de fyra stora sjöarna för några årtionden sedan har ställt till problem. Ingen tar ägaransvar och delvis utfiskning på halvkommersiell basis av svenska och utländska aktörer har blivit resultatet.

Den "uråldriga allemansrätten" som huvudsakligen är en märklig skapelse från mellankrigstiden är ett liknande fenomen. Bärindustrin med utländska och ofta vilseförda arbetare knutna till mellanhänder med slavkontrakt, utnyttjar allemansrätten på ett kommersillt och osmakligt sätt, medan de närmast beröra, dvs markägarna både stora och små, inte är mer än högst åskådare.

Norra Sveriges skogar ägs förvisso till stor del av de stora skogsbolagen samt svenska staten genom Sveaskog och Fastighetsverket, och där är självklart en "allemansrätt" för ortsbefolkningen högst befogad. Sverige har en halv miljon arbetslösa, och det vore väl konstigt om inte några av dessa med smörjning genom skattefrihet, få mellanhänder och ett anpassat pris på skogsbären i slutledet, skulle vara kapabla att skörda skogarnas frukter.

Alltså: Skogens bär till ortsbefolkningen i samarbete med markägare och små lokala företagare eller kooperativa företag.