Försäkringskassan sponsrar
Är Sverige åter på väg att bli en militär stormakt? Sist det begav sig slutade det illa med att Karl XII blev fånge i Turkiet. Nu har vi en svensk med minnesförlust som är sponsrad av Försäkringskassan och krigsminister i Irak.
Du tronar på minnen från fornstora dar då ärat Ditt namn flög över jorden Jag vet att Du är och Du blir vad Du var!
Europa kokar av bondeprotester

Vad händer här näst?
På 1960-talet lade de ner skolan här i Skrickerums by, 1972 rök affären, på 1980-talet stängdes pensionäshemmet, för ett par år sedan lade man ner busslinjen, för två veckor sedan plockade de bort den fasta telefonen och förra veckan drog man in tidningens morgonutbärning.
Vad händer här näst, den frågan slungade jag ut i etern för en tid sedan och fick några intrressanta svar:
Flera hoppas eller fruktar att det snart skall etableras ett vargrevir här. Någon tror att nätspänningen kommer att sänkas så det inte går att ladda mobilen. En annan optimist tror att vi skall bli bestulna våra skor och bombarderade med skumtomtar. En fjärde tror att Postnord lägger ner på landsbygden så att vi själva får hämta posten hos avsändaren och en fjärde tror att det statliga vägunderhållet helt kommer att dras in. Själv lutar jag nog åt det sista förslaget, eller det där med skumtomtarna. Det är kanske inte så skumt som det låter.
Pang! Pang Pang!

Allt går att sälja
Slut på sommartorkan, nu vänder vi blad

Barn i det godas tjänst
Historien går igen
Beslutsångest
Folkdomstolar
Stark i anden, men svag i köttet

Åter på banan
Hur påverkas vi av läget i Ukraina?
Ukraina har kallats Europas Kornbod för sitt oerhört bördiga slättlandskap. Hitler var en gång i tiden visserligen mer intresserad av oljan i Kaukasien och inte spannmålen som fanns på vägen dit. Ukraina kan inte liknas vid Sverige och Putin är mer intresserad av att säkra sina marinbaser för tillgång till Medelhavet, än av tillgång till spannmål, men det ger ändå anledning till en tankeställare.
Vad vi vet är följande. Vid tidigare orostider, främst under Första världskriget, hade vi svårt att försörja oss själva med livsmedel. Framförallt minnet från krigets ransoneringar med långa brödköer och hungerkravaller, gjorde att dåvarande regering, med Per Albin Hansson i spetsen, gjorde mycket för att hålla självförsörjningsgraden hög under 1930-talet. Detta medförde att ransonering inte blev svårare än nödvändigt under Andra Världskriget.
Självförsörjningen fungerade – beredskapen var god ända fram till EU-inträdet i mitten av 1990-talet då de stora beredskapslagren för livsmedel avvecklades. En av målsättningarna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är att trygga livsmedelsförsörjningen, dock utan att det finns gemensam lagerhållning för beredskapsändamål. En bristsituation måste därför hanteras med hjälp av resurser hos privata aktörer. Men vid blockader och spärrade importvägar hjälper detta föga. Det finns sedan EU-inträdet inte längre något självförsörjningsmål för livsmedel i Sverige. Vår självförsörjningsgrad är knappt 40 %. Är vi så naiva att vi tror att, exempelvis Frankrike skulle sända livsmedel till oss, som de i en krissituation, själva behöver? Inom en vecka skulle bristerna börja synas i våra butikshyllor. Efter någon månad skulle det bli allvarliga problem.
Ukraina tillhör Europa, men likväl drabbas landet av en aggressiv granne. En granne som anser sig ha territoriella krav. Detta kan eskalera utom kontroll oavsett vad Carl Bildt eller Jan Eliasson anser om saken. Vi har samma aggressiva granne som Ukraina. Historien visar att krig fanns, finns och kommer att fortsätta att finnas. Vi har inte det fulla svaret ännu, men det ser inte bra ut. Det vi har gemensamt med Ukraina är att vi lever i en omvärld över vilken vi inte har någon som helst kontroll. Det vi själva kan ordna med, är främst att se till att vi kan föda vår egen befolkning oavsett politiskt klimat i omvärlden. I det scenariot spelar våra svenska bönder en avgörande roll. Ironiskt nog marginaliserar rådande svensk politik våra bönder.
Även utan oroshärdar i omvärlden finns det spörsmål vi måste fundera över, för de som i framtiden har kontroll över livsmedelsproduktionen, kommer också ha kontroll och makt över människor och länder. Vilka är egentligen krafterna bakom Sveriges allt mindre produktion av livsmedel? Är det vettigt att lägga större resurser på det militära försvaret, så länge vi ändå inte klarar en avspärrning med livsmedel mer än några veckor. Varför förs inte hetare diskussioner om detta i vår Riksdag? Vad anser våra riksdagspartier om detta? Landsbygdspartiet svävar åtminstone inte på målet och vill föra upp dessa för Sverige så viktiga frågor på dagordningen.
Anders Bockgård, Landsbygdspartiet Oberoende, ordf. region Sydost
Magnus Malmsten, Landsbygdspartiet Oberoende, ledamot av partistyrelsen
Politikerna bör ta Skatteverket i örat
Det stormar i den svenska skogen, och då tänker vi inte främst på de oväder som stått i kö det sista halvåret, utan Skatteverkets ändrade tolkning av regler vad avser rationaliseringsförvärv.
Debatten har mest fokuserat kring möjligheten till snabbare skogsavdrag vid så kallade rationaliseringsförvärv, men ovissheten om hur Skatteverkets fotbyte även kommer att spilla över på bedömningen av möjligheterna att utnyttja ersättningsfonder ser vi som till och med än allvarligare.
Om en granne, eller en ägare av en någorlunda närbelägen jord- och skogsfastighet, köper marken som rationaliseringsförvärv, har man hittills haft möjlighet att genom ersättningsfond få uppskov med reavinstskatten genom att köpa ersättningsmark. Nu har Skatteverket hittat på regler om att bl.a. gränsen 400 hektar skall passeras, och att den tillköpta marken inte får vara varken för stor eller för liten i relation till den tillskapade brukningsenheten.
400 hektar mark, åker- eller skogsmark, betingar i södra och mellersta Sverige ett pris av ca 25-60 miljoner, och det är inte mer än drygt en handfull förvärv per år som lever upp till en strikt tillämpning av Skatteverkets aviserade nyordning. Skatteverkets ställningstagande har nu medfört ett mycket osäkert rättsläge, som kommer att resultera i långdragna rättsliga efterspel och en avvaktande fastighetsmarknad.
Varför Skatteverket nu vill försvåra för yngre jord- och skogsbrukare att steg för steg och genom byten och arronderingsförbättringar bygga upp rationella och internationellt konkurrenskraftiga enheter, är en gåta. Det blir ytterligare sten på börda för svenskt privatskogsbruk och ännu en spik i kistan för svensk livsmedelsproduktion.
På 1800-talet hade myndigheterna förstånd att genom bl.a. laga skiftesreformen understödja omarrondering och strukturrationalisering, men nu är det tydligen andra bullar som gäller. Om inte politikerna förtydligar sina direktiv och tar Skatteverket i örat, så kommer i slutändan det svenska folkhushållet att få stå där med svartepetter.
Dubbla budskap vad gäller strandsskyddet
Justeringen av strandskyddslagstiftningen 2009 torgfördes av den borgliga regeringen som en lättnad av strandskyddet kring våra insjöar och vattendrag, och skulle innebära en skärpning på kraven för länsstyrelserna för att få utvidga strandskyddet utöver det generella skyddet 100 meter. Detta har Länsstyrelsen i Kalmar län märkligt nog tagit till intäkt för att istället gå på tvärs och vill nu utöka strandskyddet kraftigt vid flera större och medelstora sjöar i norra delen av länet. Det är verkligen att gå ut med dubbla budskap. Antingen ljuger regeringen, eller så har länsstyrelsen totalt missuppfattat sitt uppdrag.
Med liggande förslag utökas strandskyddet till 300 meter kring lejonparten av stränderna utmed ett antal insjöar med särskilda kvalitéer. Kvalitéer som har skapats av generationer av odlare och djurhållare som gjort sina långa dagsverken utan förmyndare. Liggande förslag ser vi som ett hårt slag mot ökad turism och sysselsättning i länet. Inga attraktiva och efterfrågade områden blir i realiteten kvar för nybyggnation av stugor för korttidsuthyrning och därmed för en ökad fisketurism i de berörda sjöarna. För att möta ett ökat intresse från fiske- och upplevelseturism, inte minst från övriga EU-länder i Central- och Östeuropa, behövs nämligen fler övernattningsmöjligheter.
Länsstyrelsens agerande ser vi som än märkligare med tanke på att miljonbelopp de senaste två åren har satsats av allmänna och enskilda medel för utveckling av just upplevelseturism med uthyrningsstugor och en ordnad turistorganisation genom bl.a. flera Leaderprojekt. En förutsättning för en uthållig framgång för dessa stora investeringar är att det finns förutsägbarhet i lagstiftningen och att det finns möjligheter för nybyggnation av uthyrningsstugor i attraktiva lägen, helst med sjöutsikt, i intervallet 100-200 meter från strand.
Konfiskering av en del av fastighetsvärdena och inskränkningar i äganderätten i kombination med försämrad lönsamhet i de areella näringarna inklusive upplevelseturism, kommer inte att gynna livsvillkoren för växt- och djurlivet, om nu någon skulle tro det. Och det kommer definitivt inte heller att öka förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandnära områden. Allt detta faller platt till marken om man inte behandlar markägarna med respekt och har brukarna och kulturbärarna av odlingslandskapet med sig.
För Landsbygdspartiet region Sydost
Anders Bockgård
ordförande (Insändare i tidningen Barometern)