ANDERS BOCKGÅRD

De uppmärksamma och intelligenta läsarna som lär vara frekventa på denna blogg har säkert lagt märke till att jag följer utvecklingen i Zimbabwe med största intresse.

Jag konstaterar nu att det åtminstone går frammåt på några områden. Inflationen har stigit till 8 miljoner % och man har sålunda slagit Weimarrepublikens gamla rekord som bar fram Hitler i sitt sköte.

Även rösträkningen har man fått snurr på. Förra gången tog det en månad att räkna rösterna, men denna gång när det endast fanns en kanditat klarade man av det på några timmar.

BRIS, Barnens Rätt I Samhället, har blivit telefonbombade (ca 100 samtal  på ett år) av  barn som oroar sig för föräldrarnas osunda internetvanor. Mor i huset försjunker gärna i något internetspel och glömmer barnen medan far med liv och lust porrsurfar i källarn och glömmer sina sociala kontakter.

Här är barnen också lite oroliga. Men Johan (28) systemutvecklare på SAAB, och Hans (21) nanoteknolog på grönbete bekymrar sig mest över min hjälplöshet när hemsidan behöver uppdateras eller datorn har hängt sig.

Snälla USA, jag beder er nu på mina bara knän. Var snälla och intervenera i Zimbabwe, det kanske finns olja där!  FN och EU är ju som vanligt inget att räkna med.

Världen kan ju inte bara sitta med armarna i kors och titta på när en spritt språngande galen diktator med bl.a. stöd av mångårigt svenskt ekonomiskt bistånd begår folkmord.

De senaste dagarna har vi blivit bjudna på politisk teater på hög nivå och en handlingskraft av sällan skådad sort. Vad som normalt brukar ta ett par tre år att utreda klarar man av på en eftermiddag.

Att en regering frivilligt och med berott mod skulle utsätta sig för så mycket spott och spe och badwill om det inte fanns bakomliggande krafter och en dold agenda finner jag mindre troligt. Sannolikt förekommer det påtryckningar från proffs på området, dvs utländska stater, som kräver att Sverige trappar upp sin signalspaning i samma takt som man trappar ner det militära försvaret.

Hur som helst så kommer jag framledes att ibland kryptera när jag tänker högt i kontroversiella frågor på bloggen.

Jag hoppas på en blöt och TREVLIG MIDSOMMAR, äntligen en riktig rotblöta!

Tvåplussettvägarna med vajerräcken har 75 cm över till cyklisterna. Självklart är ingen normalt funtad cyklist så dum att han eller hon ger sig ut på en väg under de premisserna. Men det finns ju bilar och även oljebolagen skall ju leva.

Dessutom ser cyklisterna bara fåniga ut i sina pickelhuvor.

Heder åt irländarna som gav EU-etablissemanget en fet spark i röven. I storstäderna röstade man ja, men i övriga landet var det tummen ner. Undra på det, eliternas EU lägger näsan i blöt för djupt och för ofta. Gemene man har fått nog av storebror som drar fram med pekpinne och tummstock.

100 % av länderna som vågade ha folkomöstning sade nej till det nya fördraget, ett tydligt språk!

Det har rått ofrivillig tystnad på den här sidan under några dagar och jag har glömt bort vad jag har gått och blivit upphetsad över, troligen var det inget viktigt, kanske energikrisen, den skenande inflationen eller svälten i Afrika.

Blogg.se har tydligen flyttad sidan och daterat upp den och tillika gjort den mer användarvänlig, åtminstone enligt egen utsago. Hur som helst har jag inte kunnat logga in under några dagar och min trogna publik har fått tråna förgäves.

I övrigt är att rapportera att här råder halvöken och ikväll halv storm. Det ser inte ut att bli mycket att skörda i år. Om vi skall lösa det likt Mobergs Karl-Oskar och emigrera, eller vidtaga andra åtgärder återstår att lösa och rapportera. Alltså kan vi se fram emot en spännande höst på denna blogg.

För övrigt kan jag meddela att det inte skall bli mer smått här på Nämndemansgården, åtminstone inte i år.  Maggan är nämligen för gammal och samtliga dikor har kalvat färdigt för i år.  Kanske kan något halvdussin kattungar dyka upp. Vi får se.

Nyss hemkommen från en hundramilafärd med min gamla MGA kan jag konstatera att det var den gamles mandomsprov, och han klarade provet utan mankemang.

Han och jag startade söndagkväll och i Åtvid skulle det avgöras, skulle vi åka norr eller söder om Vättern. Det blev det södra alternativet och anhalt och övernattning i Ydre hos en gammal arkeologkompis som sadlat om och senare beträtt den smala vägen. Det blev afton med lite vin och bikt  men under strängaste tystnadslöfte.

Andra dagen tidigt upp till tuppens kukeliku och ett dukat frukostbord. Därefter in i det ljusaste av Småland i Vedbo härad till herresätet Degla och kaffe i salen med det gästfria godsägarparet. Därefter till säteriet Näs, som lånat sitt namn till ätten Bock af Näs. Mot kvällen inkommen en god bit i Västra Götaland besökte jag i Arns fotspår Axevalla borgruin på sin lummiga halvö och granne med ett nedlagt exercisfält. Dagen avslutades på  Annas trevliga och gästfria B & B vid foten av Billingen efter en incident på duschgolvet..

Tredje dagen drog jag vidare i Arns fotspår till hans och Tyrgil Knutssons borg Aranäs vid Vänern norr om Kinnekulle. Därefter skiljdes våra vägar.  Arns och Guillous fotspår kändes inte längre lika lockande och mot aftonen den tredje dagen var jag kommen till Sollebrunn. Där träffade jag efter 37 år en gammal skolkamrat och fann snart att det där med tid är något relativt. Det blev så vitt kännt är inga brott mot Tio Guds Bud, men däremot mot Konungens befallningshavandens förordningar och påbud i vårt envisa fösök att  i sjön Anten hitta det försvunna  Atlantis.

Efter ännu en natt med god sömn randades så den fjärde dagen och återtåget måste oundvikligen inledas. I Bottnaryd blev det en stund för förmiddagsté och kontemplation i trädgårdsmöbeln hos tjocka släkten innan asfalten åter måste tas i besittning. Vi avverkade mil efter mil genom Småland, ömsom på bygdevägar då jag gled fram och lät vinden leka i mitt hår och ömsom hetsigt jagande på trefältsvägar iklädd skinnhuva, flygarglasögon och öronproppar införskaffade i Ulricehamn.

Det blev så afton den fjärde dagen och de gamla var hemma och jag såg att det var gott.