Mandomsprovet

Nyss hemkommen från en hundramilafärd med min gamla MGA kan jag konstatera att det var den gamles mandomsprov, och han klarade provet utan mankemang.

Han och jag startade söndagkväll och i Åtvid skulle det avgöras, skulle vi åka norr eller söder om Vättern. Det blev det södra alternativet och anhalt och övernattning i Ydre hos en gammal arkeologkompis som sadlat om och senare beträtt den smala vägen. Det blev afton med lite vin och bikt  men under strängaste tystnadslöfte.

Andra dagen tidigt upp till tuppens kukeliku och ett dukat frukostbord. Därefter in i det ljusaste av Småland i Vedbo härad till herresätet Degla och kaffe i salen med det gästfria godsägarparet. Därefter till säteriet Näs, som lånat sitt namn till ätten Bock af Näs. Mot kvällen inkommen en god bit i Västra Götaland besökte jag i Arns fotspår Axevalla borgruin på sin lummiga halvö och granne med ett nedlagt exercisfält. Dagen avslutades på  Annas trevliga och gästfria B & B vid foten av Billingen efter en incident på duschgolvet..

Tredje dagen drog jag vidare i Arns fotspår till hans och Tyrgil Knutssons borg Aranäs vid Vänern norr om Kinnekulle. Därefter skiljdes våra vägar.  Arns och Guillous fotspår kändes inte längre lika lockande och mot aftonen den tredje dagen var jag kommen till Sollebrunn. Där träffade jag efter 37 år en gammal skolkamrat och fann snart att det där med tid är något relativt. Det blev så vitt kännt är inga brott mot Tio Guds Bud, men däremot mot Konungens befallningshavandens förordningar och påbud i vårt envisa fösök att  i sjön Anten hitta det försvunna  Atlantis.

Efter ännu en natt med god sömn randades så den fjärde dagen och återtåget måste oundvikligen inledas. I Bottnaryd blev det en stund för förmiddagsté och kontemplation i trädgårdsmöbeln hos tjocka släkten innan asfalten åter måste tas i besittning. Vi avverkade mil efter mil genom Småland, ömsom på bygdevägar då jag gled fram och lät vinden leka i mitt hår och ömsom hetsigt jagande på trefältsvägar iklädd skinnhuva, flygarglasögon och öronproppar införskaffade i Ulricehamn.

Det blev så afton den fjärde dagen och de gamla var hemma och jag såg att det var gott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0