ANDERS BOCKGÅRD

Sveriges riksdag beslutade i stor enighet 1975 att Sverige skall vara ett mångkulturellt samhälle. Integration skall inte efterstävas och ingen kultur är bättre än någon annan.

 

Nu har man nått sitt mål, men man är ändå inte riktigt nöjd. Det gnys både här och där. Jag fattar ingeting. Man trodde kanske att Sverige huvudsakligen skulle berikas med nya spännande kryddor och medryckande dansrytmer. Mångkulturlagen stiftades för 44 år sedan av riksdagsledamöter som kanske inte hade full koll på hur världen ser ut och fungerar.

 

På 1920-30-talet hade berusade drängar från Skrickerum ganska våldsamma uppgörelser med drängar från Västertryserum vid dansbanorna. Man slogs med knogjärn inhandlade på C. J. Carlssons Järnaffär om respekt och flickornas gunst, men multikriminella gäng kan man inte kalla dem för, och kronolänsman Karlholm och fjärdingsman Hellebladh hade full koll på dem.

 

Dagens multikriminella gäng har tagit patent på både brottslighet och rättskipning i sina respektive utanförskapsområden och inkasserar beskyddaravgifter från sina egna. Blåljusen blinkar i gränsområdena. Politikerna kliar sig i håret och funderar.