Barn i det godas tjänst
Alla tider har sina käpphästar. På medeltiden ansågs inte trolldom, häxeri och avvikande sexualbeteende som särskilt allvarliga. Men under 1500-talets andra hälft stegrades intresset för dessa brott och stod i full blom i och med ärkebiskopen Abraham Angermannus skräckomsusade räfst i riket 1596. Min förfader Olof Bock i Skrickerum var en av alla som i ståndsrätt drabbades av ärkebiskopens bannbullor.
År 1608 skedde en skärpning av lagen för alla former av trolldom, med hänvisning till bibeln, och på 1660-talet resulterade paniken för trollkarlar och häxor som flög till Blåkulla och där bolade med djävulen i massmord på huvudsakligen yngre och medelålders kvinnor.
Hysteriska kvinnor och mängder av barn avgav tjänstvilligt detaljerade vittnesmål hur dessa häxor flög till Blåkulla på dynggrepar och sopkvastar inför en häpen förhörskommession av laglärda män. Hundratals yngre och medelålders kvinnor dömdes till döden och några av dem brändes levande på bål.
Den svenska häxhysterin 1668-1676 spred sig ryktesvägen från bygd till bygd och omfattade nästan hela riket, och en gemensam nämnare var att det ofta var barn som anklagade vuxna för att de kidnappat dem och tog med dem till Blåkulla. Tortyr rekommenderades om kvinnorna nekade till barnens vittnesmål. Inte ens den upplysta huvudstaden Stockholm slapp undan häxhysterin.
Kommentarer
Trackback
