Nils Liedholm död
Jag har inte så många personliga minnen från Valdemarsviks store son Nils Liedholms fotbollskarriär. Dock minns jag väl VM finalen -58 och hans mål när Sverige för en stund var världsmästare. Den händelsen avnjöt vi framför en något snöig TV-ruta på Smålandsgatan tillsammans med bl.a. hans mor Kajsa och syster Margareta och lillebror Karl, som i mycket levde sina liv genom sin bror Nils.
1951 när jag var ett år och fick stanna hemma hos farmor, gästade mina föräldrar honom i Italien och han var redan då kung, avgudad och omsvärmad i Milano och han blev igenkänd och bejublad var än de drog fram, vilket jag senare ofta hörde berättas.
Varje sommar var han sedan hemma och hälsade på familjen i Valdemarsvik och ofta fick han tid över för en visit hos oss i Vammarsmåla och jag minns särskilt hans vackra grevinna Nina, lilla Carlo som inte pratade svenska, och Nils gentlemannamässiga framtoning med den breda och oförstörda vikensdialekten, gudarnas och hjältarnas språk!
Han glömde aldrig sina rötter och kom ihåg min far, sin gamla barndomskamrat, med en blomma vid hans begravning för några år sedan och mina tankar går nu till Nils och hans familj i Italien.
1951 när jag var ett år och fick stanna hemma hos farmor, gästade mina föräldrar honom i Italien och han var redan då kung, avgudad och omsvärmad i Milano och han blev igenkänd och bejublad var än de drog fram, vilket jag senare ofta hörde berättas.
Varje sommar var han sedan hemma och hälsade på familjen i Valdemarsvik och ofta fick han tid över för en visit hos oss i Vammarsmåla och jag minns särskilt hans vackra grevinna Nina, lilla Carlo som inte pratade svenska, och Nils gentlemannamässiga framtoning med den breda och oförstörda vikensdialekten, gudarnas och hjältarnas språk!
Han glömde aldrig sina rötter och kom ihåg min far, sin gamla barndomskamrat, med en blomma vid hans begravning för några år sedan och mina tankar går nu till Nils och hans familj i Italien.
Kommentarer
Trackback
