Det Herren hava förenat skall människan icke åtskilja

Efter en icke självvald tystnad tar jag åter bladet från munnen och låter er veta att det har varit lite mycket nu ett tag. Jag har bott i ladugården en vecka. Kor och kalvar skall med tvång separeras och det Herren hava förenat skall människan icke åtskilja. Det blir mycket skrik och lite verkstad, men nu är det gjort med undantag av tre fröknar som icke läto sig lockas eller pockas.

300 kilogram kvigkalv kom på rygg med fyra ben i fria luften mellan två skrädda bjälkar och när jag upptäckte missödet verkade hon helt kall och död. Jag sågade av ena bjälken med motorsågen och fick bort henne, och med hjärtmassage och mun mot mun metoden blåste jag in livsande i kadavret igen. Nu efter några dagar börjar hon kunna stå på egna ben och vi ser båda famtiden an med tillförsikt.

Jag räknar med lugnare dagar framöver och att jag åter skall kunna ta mig an min bok med liv och lust. Det är svårt att skriva med sammanhang om man inte får krypa ur sin kokong och ge sig hän mer än någon timme åt gången.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0