Läser Janne Guillou böcker?

På Bokmässan i Göteborg råkade jag springa på Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou, som satt bakom en disk och signerade sin senaste självbiografiska bok Ordets makt och vanmakt.

Av en händelse hade jag ett ex av min bok Drotsen nära tillgänglig. Med tanke på att denna delvis tangerar hans egna Arnböcker och således kunde tänkas intressera erbjöd jag honom min bok som var i nyskick och presenterade den i lätt raljerande ton som en bok om en ättling till Arn.

Guillou avböjde vänligt men bestämt mitt generösa erbjudande med motiveringen att han redan hade så många böcker och att han av princip ej vill slänga böcker. Det är en vacker tanke och den hedrar honom, och den inställningen överensstämmer även med min ideologi. Jag slänger ingenting, vilket dock brukar orsaka äktenskapliga kontroverser.

Den som har ett stort bibliotek brukar även läsa många böcker, men kanske läser inte Guillou böcker utanför sin yrkesroll? Kanske är han inte genuint intresserad av svensk medeltid? Måhända var hans romaner om Arn Magnussonr bara ett kommersiellt och/eller ideologiskt projekt?


Kommentarer
Postat av: Anonym

Självfallet är det så att den berömde författaren, tillika den exempellöst skicklige jägaren, journalisten, m.m, Guillou inte skriver böcker utifrån ett kommersiellt perspektiv, utan fastmer drivs av ett ideologiskt intresse av att sprida ljus, dels över den annars ganska dunkla historien från tidig medeltid, dels över svensk militär underrättelsetjänsts verksamhet. Fattas bara annat! Här kan verkligen inte misstänkas några som helst kommersiella syften! Det torde också

överensstäma med verkligheten att densamme har ett flertal böcker i sin bokhylla, då han själv författat ett flertal, och därför säkert har minst ett ex av varje. Emellertid måste man dock, såsom läsare av hans alster, instämma i att misstanken mer än en gång smugit sig in att denne eminente, för att inte säga felfrie person, inte läser böcker av andra författare än sig själv. Om så vore fallet borde ju språket vara bättre, och inte så förbannat torftigt och enkelspårigt som fallet är i de flesta, av densamme författade böckerna.



2009-10-10 @ 21:49:12
Postat av: Anders

När jag tågat bort från Janne och kommit till sans, kom jag på vad jag skulle ha sagt, som vanligt alltså. Jag skulle ha bjudit in honom till en exklusiv storviltsjakt i november i den vackra Uknadalen. Kanske hade det betet smakat bättre!

2009-10-11 @ 22:32:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0