ANDERS BOCKGÅRD

Nu är det snart dags för sommartid och det är till att ställa fram klockan och ta fram cykeln med bagghorna, samt ställa in skidorna i fataburen. Men det blev bara träningscykeln denna gång, den gamle aristokraten som varit med om svenskt mästerskap i slutet av 50-talet och några DM-tecken för mig i mitten av 60-talet får stå kvar i visthusboden tills asfalten är sopad och tjälpottorna lagade.

Premiärturen idag blev bara drygt ett par mil, man vill ju inte få för mycket träningsverk och jag körde utan både salicylsyretalg och liniment. Dessutom hade jag glömt ta cykelbyxorna med sämskinn under. Det blev alltså ömt där bak och kallt där fram om jag säger så. Jag blev rädd när jag kom hem och inte hittade något i byxorna, men det rättade till sig med en lång varm dusch, Gud vare lov!

Ibland har jag varit klentrogen och tvivlat lite om vi verkligen bor i dårarnas paradis, men nu är jag mer övertygad:

   Primus: Påsklammsdebatten, mer en mediakalkon än en tidningsanka.

   Secundus: Radarparet, mytomanen Thomas Quick och överåklagaren van der Kwast.

   Tertius: Riksdagsomröstning om folkmord, dammluckorna öppnas.

   Quartus: Kärnkraftskramarnas och fossillobbarnas hetsjakt på vindkraft

Skatteverket har haft bristfällig budgetering och uppföljning av det ekonomiska resultatet, och Skatteverket hotar nu med att avskeda upp till 2250 personer om man inte får ytterligare 400 milj i årligt anslag av finansdepartementet fram till 2014. .

Kanske lika bra det.

Ägarna till ett bolag i ventilationsbranschen har beskattats för bilförmån gällande två av företagets arbetsfordon. Att många anställda använde bilarna var inte grund för att strunta i körjournal.

Vid en okulärbesiktning fann Skatteverket två bilar som man ansåg lämpade sig särskilt bra för privat körning. Omständigheten att bilar användes vid astbestsanering och var hårt nedsmutsade imponerade inte på Skatteverket, som påpekade att privat körning inte behöver innebära att civila kläder används - privat körning kan även utföras i arbetskläder.

Kammarrätten har fastställt domen.

Idag var jag tvungen att utnyttja kanske den sista dagen med perfekt stakföre på skaren i solskenet. Det bar iväg över isar, näs och uddar igenom tre kommuner: via Raklandet, Hummerum, Ruderna, Skårsjö, Lillilökanalen, Porsnsäsviken, Storö, Bockholmen, Kalvö, Sorkviken, Kvarnängen och Älgesund. Sedan såg jag snart Nämndemansgården trona där på höjden omgiven av sina uråldriga ekar och varvet var fullbordat.

Lagom motvind hela tiden. Jag kände mig ung, veril och osårbar, knappast en dag över 59, och det var bara jag, snön, skidorna och solen, materia och energi i fulländad symbios.

Jägarna och markägarna fodrar vad tygen håller, men rådjur och andra fyrfota ligger ändå döda i hundratusental i markerna denna svåra vinter.

Var i debatten och var i det fysiska rummet är djurrättsaktivisterna?

Rondellhundskonstnären Lars Vilks liv hänger på en skör tråd. Endast några SÄPO-gubbar, en rostig yxa och en elektrifierad spansk ryttare med taggtråd skiljer livet från döden.

Men han får skylla sig själv, när han nu varit så dum och inte lyssnat till Humanisterna och Jimmy Åkessons varningar för den militanta islamismen. Nu är det de som sätter gränser och har tolkningsföreträde, "så rätten och packen Eder därefter".

                        
Lars Vilk med sin yxa                                      Spansk ryttare

Idag är det den internationella kvinnodagen och det har pratats mycket vackra ord, men handling betyder mer. Sålunda har jag ikväll peppat min hustru och givit henne självförtroende att ge sig ut på ishala vägar till Åtvidaberg.

Annars har jag firat dagen genom att skriva vidare på min biografi om den lesbiska feministen och gynekologen Ada Nilsson (1872-1964), som ingick i den beryktade Fogelstadgruppen, där intellektuella övningar varvades med både het passion och gruvlig svartsjuka.



Ada Nilsson, radikal frontfigur i den svenska kvinnorörelsen

En vegankärring har nu i ett antal år ringt och brett ut sig i radioprogrammet Ring P1 åtminstone två gånger i veckan. Hon kan börja med vilket ämne som helst, men efter tre meningar är hon alltid tillbaka till samma ämne: det är synd om alla djur. Människor pratar hon aldrig om.

Kan inte Sveriges Radio installera ett fungerande vegankärringfilter?