ANDERS BOCKGÅRD

Sista veckan har jag och min gårdssmed tilllika binäringsfiskare, fiskat kräftor i några sjöar allt vad tygen håller. Hela upplägget har varit mycket seriöst och fångstanordningarna har förstärkts med ett antal nyinhandlade mjärdar avsedda för yrkesfisket.

Inget har skett på måfå och mjärdar och burar har placerats ut först efter noggrann examinering av topografi, vegetation, lufttryck och vindriktning. Somliga burar har försetts med betningsboxar och somliga inte. Olika beten har prövats: fisk, hjärta, gamla hönor och ekorrkött och någon spetsad med terpentin eller helt obetad.

Har några burar varit helt tomma har vi alltid hittat någon begåvad anledning till varför. Djuren har inte hunnit gå i, eller så har de hunnit gå ut, eller troligast har någon tjuvvittjat. Om inte burarna legat för grunt eller för djupt, upp och ner eller på flatberg.

Sentensen av många timmars fysiskt och psykiskt hårt arbete är: Spekulerar vi i bra fångt så blir det dåligt och tvärt om. Därför började vi genomgående gissa på riktigt ussel fångst i alla burar, men då fungerade inte det heller. Det kunde bli riktigt duktig fångst i somliga men dåligt i de flesta.