Oövervinnerlig för en stund
Idag har jag gjort den årliga långturen med skidor på Vindommen. Jag avverkade två län och tre kommuner på några timmar i strålande solsken. Hur långt det är bort till treriksröset bortom ladugården tycker jag inte det finns någon anledning att redovisa i det här sammanhanget.
På bortvägen var det jämn härlig medvind lagom för skating, och jag kände mig oövervinnerlig samt ung och veril för en gångs skull. Jag tänkte på hur jag var beredd på att hand i hand ledsaga mina vänner ända in i döden tur och retur om så erfordras och hur jag skulle pina och döda mina ovänner och alla dumbommar med min penna som enda vapen.
På hemvägen blev det inte helt oväntat motvind och mina tankar fokuserade mer på det bitvis dåliga underlaget, blåsor i händerna, värk i vristerna och att turen blev lite väl lång.
På bortvägen var det jämn härlig medvind lagom för skating, och jag kände mig oövervinnerlig samt ung och veril för en gångs skull. Jag tänkte på hur jag var beredd på att hand i hand ledsaga mina vänner ända in i döden tur och retur om så erfordras och hur jag skulle pina och döda mina ovänner och alla dumbommar med min penna som enda vapen.
På hemvägen blev det inte helt oväntat motvind och mina tankar fokuserade mer på det bitvis dåliga underlaget, blåsor i händerna, värk i vristerna och att turen blev lite väl lång.
Kommentarer
Trackback
