I fädrens spår för framtids segrar

Med 18 timmars framförhållning och totalt fem mil i benen bestämde jag mig för att åka Halvvasan, trots att jag slagit svanskotan i Vindommens is dagen innan. Jag letade fram de gamla repiga skidorna som är avpassade för en 10 kilo lättare person, packade bilen och styrde kosan mot Mora med Maggan som kartläsare.

Planen var att få skidorna vallade av proffs i Mora, men vallabodorna stängde kl. 20.00 och den tiden missade vi med en kvart. Det fick bli en egen blandning av stearin och trätjära och 700 kronor sparade i plånboken istället. Jag garanterar att jag hade sämsta glidet av de 3600 startade. Jag var tvungen att staka både uppför och nerför och det tog på krafterna. Men inte värr än att jag den första halvmilen bedömde såväl bonitet som gallringsgrad i skogen jag passerade.

Det gled inte heller sämre än att jag efter en dryg mil stod på öronen i en utförslöpa för att inte spetsa en dam som låg och krälade i spåret i slutet av backen. Svanskotan fick sig åter en törn, men det var bara att bita ihop, smärttröskeln är ju hög hos mig liksom hos alla män. De sista milen blev kämpiga, men så hamnade jag efter startnummer 1808 och tänkte på vad finnarna detta år fick genomlida i det stora fosterländska kriget och jag härdade ut.

Den sista halvmilen fick jag ögonen på en fin päronstjärt från Stora Skedevi med bara en stav och jag hängde på och det flöt på ganska bra fastän krampen började att kittla i bägge låren. Men döm om min förvåning när jag väl i mål kunde konstatera att päronstjärten tillhörde en långhårig och något korpulent gubbe nästan i min egen ålder.

Målklockan stannade på 4 timmar och 34 minuter för de 45 kilometerna, alltså bara drygt ett par timmar efter de bästa, men det skyller jag på den dåliga vallan.

Kommentarer
Postat av: Maud Björk

GRATTIS, så himla bra gjort!

2011-03-04 @ 18:10:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0