ANDERS BOCKGÅRD

Sveriges riksdag beslutade i stor enighet 1975 att Sverige skall vara ett mångkulturellt samhälle. Integration skall inte efterstävas och ingen kultur är bättre än någon annan.

 

Nu har man nått sitt mål, men man är ändå inte riktigt nöjd. Det gnys både här och där. Jag fattar ingeting. Man trodde kanske att Sverige huvudsakligen skulle berikas med nya spännande kryddor och medryckande dansrytmer. Mångkulturlagen stiftades för 44 år sedan av riksdagsledamöter som kanske inte hade full koll på hur världen ser ut och fungerar.

 

På 1920-30-talet hade berusade drängar från Skrickerum ganska våldsamma uppgörelser med drängar från Västertryserum vid dansbanorna. Man slogs med knogjärn inhandlade på C. J. Carlssons Järnaffär om respekt och flickornas gunst, men multikriminella gäng kan man inte kalla dem för, och kronolänsman Karlholm och fjärdingsman Hellebladh hade full koll på dem.

 

Dagens multikriminella gäng har tagit patent på både brottslighet och rättskipning i sina respektive utanförskapsområden och inkasserar beskyddaravgifter från sina egna. Blåljusen blinkar i gränsområdena. Politikerna kliar sig i håret och funderar.

Allt går att sälja utan hustru och barn sa farfar som var en hårdhudad affärsman.

 

USA har en tradition att expandera sitt territorium genom köp. De köpte Alaska av ryssarna och senst 1917 köpte de större delen av Jungfruöarna av Danmark för 25 miljoner dollar. Jag ser inte köp mindre hedervärt än att expandera genom krig, som varit den svenska modellen under 500 år. Genom krig har Sverige utökat sina gränser med stora delar av Finland, Ingermanland, Estland, Livland, delar av Dalarna, Jämtland, Härjedalen, Trondheims län, Bornholm, Gotland, Ösel, Vorpommern, delar av Hinterpommern, Wismar m.m., Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinge.

Det har varit sommartorka, både på åkrar, ängar och bloggar. Men nu stundar höstregnen snart och det måste bli fart här på bloggen igen. Mitt stora bokprojekt Guttormarna, adel, präster, borgare och bönder har tagit all tid, kraft och must. Men nu har jag gått i mål med det stora projektet och det är skönt men samtidigt lite vemodigt. (mer information på www.tryserumgardar.se)

 

Jag har på natten i mina drömar och på dagen i mina tankar levt nära och intensivt med Guttormarna i många år, och de har, trots att de varit döda sedan sekler, på sätt och vis varit verkligare än världen omkring mig. Släkt- och lokalhistorisk forskning är utmanande och håller hjärncellerna vid liv. Livet är kort och jag vet att jag inte kan hinna med ytterligare ett så omfattande forsknings- och bokprojekt som det nyss avslutade.

 

Men jag tänker fortsätta med hjärngymnastik, vrida och vända på etablerade sanningar och titta tillbaka på mitt eget liv. Mycket har jag glömt men går att återuppväcka igen med källstudier. Det kanske kan bli till en ny liten bok, åtminstone för de närmast sörjande.