Ved skall rädda mack
En Korpilombolobo har lovat att konvertera sin bil till gengas och den kreative mackägaren skall utöka sitt bränslesortiment med ved. Han kommer på så vis att uppfylla lagens krav att även erbjuda kunderna ett förnyelsebart alternativ.
Det är sådana artiklar som gör tidningen läsvärd och sådana männiksor som likt fyrbåkar lyser upp det trista vintermörkret.
För mycket Gud
Jag tror att Georg W Bush är lika underskattad som Barack Hussein Obama är överskattad. Jag tror faktiskt att Bush är näst intill normalbegåvad och att den tillträdande presidenten inte är född i en krubba. Men han är en duktig predikant och jag önskar honom framgång.
Men det är för mycket Gud i amerikansk politik. Det är skrämmande, man kan tro att man är i Vatikanstaten eller i Iran!
Pyrrhusseger
Hamas tackar Gud för sin lysande seger i Gaza och det är bara att gratulera!
Kan det vara därför?
Kan det vara därför som småflickorna i Sverige redan i samband med puberteten börjar att röka som borstbindare?
Tala är silver men tiga är guld
Jag inskränker mig till att konstatera att jag är imponerad av hur duktiga chefredaktörer, debattörer och demonstranter är att på distans lösa den mångåriga konflikten.
Jonas på ärten
Men att en ståuppare som Jonas Gardell själv likt prinsessan på ärten skall ha en så låg toleranströskel, när hela hans livsluft är att häckla sina medvandrare och företeelser han inte gillar, är anmärkningsvärt men inte ovanligt. Och att den hurtfriska violinpedagogen Gratte sedan oförskyllt skulle bli Gardells dörrmatta är bara olustigt.
Att Jonas Gardell sedan helt maniskt identifierar sig utifrån sin läggning blir lite jobbigt i längden.
Ett ojämlikt samhälle
Upp som en sol - - - (II)
Det första gördetsjälvgaraget var förbokat i två dygn och det var bara arr bogsera vidare ut till ett industriområde där de hade några lediga platser på en Q8 station. Men det kostade 114 kronor per timme och personalen tyckte inte att jag hade råda, men efter viss övertalning fick jag hyra plats.
Att bogsera in i ett garage, trångt och uppför och automatiska dörrar var inte helt lätt, men det måste gå och det var skönt att fracken var avtagen. I hallen var det bara ca 5 grader plus, så utan hjäpvärme skulle det väl ta ett par dagar att lösa upp isproppen Orvar. Alltså bara att inköpa en presenning 7 x 5 meter, låna ihop värmeelement och skarvsladdar och slå i nyinköpt K-sprit. Bädda in bilen, dra på och komplettera med ett tiotal hinkar hett vatten. Sedan vänta några timmar och inta en stående lunch bestående av en korv och en cola, inträngd mellan en hylla tvättpolish och en hylla herrtidningar.
Upprepade provstarter och att köra med lyset på tar musten ur batteriet, men det fanns ju nya att köpa på macken så det var inget problem. Deras batteriladdare var nämligen upptagen och det var inte mycket att göra åt.
Fram på eftermiddagen när solen började stå lågt fick vi igång fordonet och det var bara att lasta i och ta närmaste vägen mot Småland. Efter 5 minuter frös dock spolarvätskan och den kunde tinas upp med hett vatten i trakten av Arlanda. Efter en halvtimme var det dags igen, men nu hjälpte inget, men om man stannade en gång var annan mil och gjorde rutan ren så gick det hjälpligt att köra.
Väl hemma så var det svårt att komma in. Var var vår nyckel, hade den fått fötter?
BORTA BRA MEN HEMMA BÄST!
Upp som en sol och ner som en pannkaka (I)
Sålunda tillbringade vi årets första dag på en nyårskonsert i universitetets storslagna aula och med Drottningholms Barockensemble och Uppsala Akademiska Kammarkör under ledning av Stefan Parkman och med solisten Rufus Müller och sånggruppen Divine. Kvällen fortsatte med mingel och vin och snittar i universitetets representationslokaler med kör, dess vänner och landshövding och andra dignitärer under överinseende av rader av professorer och universitetskanslerer som hängde i guldramar på väggarna.
För att inte ändå riskera att något utrymme i magen skulle vara outnyttjad avslutades kvällen på en asiatisk restaurang östan Fyrisån.
Följande dag var vi uppe i ottan när kölden höll Uppsalaslätten i ett järngrepp. Bilen startade utan problem och det bar iväg mot Sala och Sighsten (2,5 år) och för vidare färd mot Gripsholms slott där en del fotograferingsarbete för boken skulle utföras.
Men av allt detta blev platt och intet. Bilen stannade nämligen efter 10 minuter på motorvägen efter en ispropp i blodomloppet. En plolisbil seglade förbi några gånger, men de hade visst nerisade rutor och där fanns ingen hjälp att få. Det stannade däremot snart en fin SAAB, men föraren var inte så intresserad när han fick se att jag inte var ensam i bilen. Han påstog sig på knackig svenska vilja veta vägen till Västerås, men jag tror att det var en östeuropeisk bilkapare.
Vi fick ringa Niclas som åter sökt upp lakanen, och han inhandlade en bogserlina och dök upp efter 45 minuter när det började att vara tämligen kallt i bilen. Nu gällde det att hitta något varmt garage för upptining - - - - -
FORTSÄTTNING FÖLJER I DENNA LÅNGDRAGNA HISTORIA LITE SENARE
Utvärdering av året som varit
Nu är det så olyckligt att jag själv kom närmast med min gissning på 42 stycken avbrott och det fina priset, en weekend för två personer till Prag kommer jag och Maggan att plocka ut framöver.
Återstår bara att tillönska alla läsare ett GOTT NYTT ÅR. Årets tävling är ännu inte beslutat, men jag är öppen för alla förslag.
GOD JUL
På grund av rådande lågkonjunktur inskränker vi oss till att önska alla sidans oräkneliga läsare en riktigt GOD JUL. Ett gott nytt år får vi vänta med tills mellandagsreorna.
Jordbävningskatastrof i Skåne
Guds gåva till mänskligheten
Musikens språk förstår det flesta och ibland är det ett måste att spela några favoritlåtar för att jag skall få inspiration att skriva. Det blir alltså musik på hög nivå några dagar till, för i veckan räknar jag med att i stort sett skriva boken färdig. Sedan återstår bara illustrationer och texter till dem, register mm. och en massa korrekturläsningar, som jag också måste få hjälp med. Man blir ju hemmablind och ser inte sina egna fel och brister, som kännt är.
Jag hade fel
Jag har inte heller helt koll på det här med problemen inom fordonsklustret. I somras var ju bilar av de flesta slag och märken miljömarodörer av värsta slag. Men nu när de nya bilarna i miljontal står uppställda hos bilhandlare och på bilfabrikernas bakgårdar i långa rader med kall motor utan utsläpp, då är inte det heller bra.
Vi får väl göra med fordon som fordom i livsmedelsbranschen, producera för interventionslager om inte folk har förstånd eller råd att köpa nytt. Etanolbilar säljs ju visserligen fortfarande skapligt, men de tankas ju numera på bensin, för den har nu blivit för billig.
Biltillverkning är nog inget för Sverige, där har vi ju redan sålt ut och släppt kontrollen till 3/4. Vi skall nog istället exportera och fokusera på det där vi redan är världsledande: avrustning, ombudsmannaskap, genusforskning, kvantitativ invandring och u-hjälp.
Och så tar vi tagelskjortan på
I juletid är julskinkan bemängd med nitrit och andra otäcka gifter. Till påsk läser vi om kolesterol och andra farligheter i äggen, vid midsommar kan man få midsommarstången i skallen och i början av december är Nobelstiftelsen korrupt och köpt av underjordiska och mörka krafter.
För i Svea och Göta land är det alltid tagelskjortan på, lika klädsam till såväl tomteluva som till shorts och frack.
Kanske inget Hollywodd
Dagen avslutades med en minitiös kroppsvisitering. En ung dam i inspelningsgänget förlorade under arbetsskiftet sin bärbara dator i röran, och ty och emedan jag är svartmuskig och ser allmänt opolitlig ut så blev jag förstås misstänkt för stöld. Bagaget och de större kroppsväcken skulle undersökas av ett flickebarn i sina bästa år, men ingen datar hittades varken här eller där.
För alla eventualiteter avslutade jag dock dagen med att inhandla ett par mörka solglasögon, Det är ju inte så roligt att alltid ha en svans småflickor hängande i hasorna.
En stjärna är född, en idol är oss given
Rollen gäller i första hand morgondagen, men patienten kanske får leva några dagar till när jag väl visat min talang. Om så inte blir fallet kommer jag att tillbringa fredagen på Riksarkivet och Historiska museet för lite illustrationsjobb till boken som i övrigt börjar bli klar.
Hur som helst uppmanar jag alla att mangrant gå och se filmerna baserade på Stieg Larssons böcker när de kommer på biograferna. Inget olagligt fildelande här inte. Jag vill ha mina surt förfärvade deflationsslantar, som jag investerat i filmprojektet genom bolaget Spiltan Millenium, tillbaka med god ränta.
Storviltjakt i Uknadalen
Jakten blev således en stor framgång, inte minst en stor personlig triumf för mig personligen som med ett välriktat skott på 8 meters håll avlivade den frustande galten med fara för eget liv och egendom.
Eftersom det för mig och ytterligare några storviltjägare var det första svinet som föll för våra kulor, skulle vi vid dagens slut genomgå den oundvikliga invigningsriten enligt centraleuropeisk plägsed. Med upphöjd ändalykt och med händerna på grisen samt inramad av granris och flammande eldar fick jag med stor tålighet utstå tre hårda piskrapp av greve Wolter Louis Stackelberg. Det första för S:t Hubertus, det andra för kvinnan där hemma som håller maten varm och det tredje rappet för Gud fader själv. Se gärna en vacker och dekorativ bild från ritualen på min hemsida under fliken AKTUELLT.
Jakten går vidare idag på nya jungfruliga jaktmarker, men jag måste tyvärr avböja deltagande då jag idag istället måste uppdatera min blogg. Resultatet från dagens jakt emottages därför tacksamt på denna sida.
Tillägg den 2/12
Jag har nu fått mig rapporterat att dag 2 utvecklade sig inte lika lyckosamt, det blev 0 fällda grisar. Det kan bero på två saker. Dels var ju inte jag deltagande och dels avblåstes jakten redan kl. 11.00 f.m., för det hade kommit in riktigt stora hornbärande djur i dreven istället.
Sverige är fantastiskt (5)/Den morgonpigge pyromanen
Sverige har under många år hemsökts av en morgonpigg pyroman som tänder och bränner ner med samma goda humör. Man tror sig veta vem det är, och mannen i fråga har blivit både slutgiltigt dömd och även frikänd i hovrätten tidigare, vilket är en gammal fin plägsed i vårt kära fosterland. Han har nischat sig och bränner företrädesvis kulturminnen av stort allmänintresse och är misstänkt för tex Nils Hogerssongården, Zorngården, Ösjöfors handpappersbruk, Pelarne kyrka och Emils snickarboa utanför Vimmerby. Hovrätten fastslog bl.a. att hans fotspår fanns i den nedbrända Västra Vämmenhögs kyrka, men frikändes med motivering att hans skor kan ha varit där på egen hand!
Nu menar några besserwissrar att det är väl bara att sätt karln under bevakning några veckor så sitter han sedan fast i nätet och sprattlar. Men då glömmer de att han företrädesvis arbetar under obekväm arbetstid och bevakning kan då självklart inte komma ifråga, speciellt inte under vinterhalvåret när det är både kallt och mörkt tidigt om mornarna. Några poliser har för övrigt försökt att bevaka honom på nära håll, och de kom så nära så att han cyklade omkull och polisen ifråga blev förstås åtalad.
Nordiskt samarbete på norska
Om det är riktigt att det svenska planet är odugligt, så skall vi i Sverige givitvis skrota dem och köpa bättre till vårt försvar. Finns det andra orsaker till beslutet så kan vi väl titta på den norska oljan och deras odlade laxar. Ingen av dessa produkter uppfyller rimliga objektiva krav på pris och låg miljöbelastning.
Man skall nog inte ha för nära och intima relationer till Nato och norrbaggarna, det hörs ju nästan på namnet (baggar=fårballar).