ANDERS BOCKGÅRD

Galapetter glömde inte kameran vid det stora releasepartyt, men batterierna var kraftlösa. Kanske kan det avhjälpas av en vikarierande Galapetter.  Vi får avvakta och se. Om inte annat  gör Galapetter ett nytt försök vid releasparty II om söndag kl. 16.00.

Radioprogammet och anmälan till Bokrondellen, bokförlagens och bokhandelns marknadsplatsr för nya böcker gjorde susen. Idag har jag skickat bokpaket till destinationer allt emellan Ysta och Mora. Hoppas det håller i sig.

Däremot har en ambitiös geografsikt anpassad bearbetning av lokalpressen från Smålandstidningen upp Dalademokraten gett föga resultat. Men det kommer en ny vecka och jag får ta nya tag. Kanske måste jag åka runt, ta redaktörerna i hampan och bjuda dem på stadshotellet. Fan vet!

I morgon kväll är det dags för releaseparty på Vammarsmåla med litterära förtecken, och på söndag kör vi repris antingen det finns behov eller ej.

Jag tänkte berätta lite om födslovånderna med boken och lite om huvudpersonen och kanske signera någon bok om någon eventuellt skulle vilja köpa. Kanske visar jag även lite av referenslitteraturen som jag använt och som inte är så allmänt känd.

Vi tänkte även att bjuda blygsamt på lite förfriskningar och snittar. Det är inte helt lätt att veta hur mycket man skall bulla upp. Jag har fyra säkra gäster, så det kan väl bli allt från 4 till 85 000 som motsvarar antalet läsare av Norrköpings Tidningar, där begivenheten varit annonserad. Säkrast är väl att utgå från det arimetiska medelvärdet. Alltså breder vi nog 42 500 snittar. Skulle det bli några över får vi ge dem till huhållsgrisen.

Galapetter återkommer med mingelbilder om han inte glömmer kamran hemma

I vanliga fall är radio och tv översvämmade av skånska, göteborgska, stockholmska och annan rotvälska, men nu på torsdag kl 13.20 (P1) ges det äntligen tillfälle att lyssna till en välljudande östgötska med omisskännlig småländsk accent.

Missa inte detta tillfälle att förena vällust med folkbildning och förkovran.

Det blev en vacker Valborg i Skrickerum, men temperaturen skönk snabbt ner mot noll grader mot kvällen så talet måste skrivas om i sista stund.

I övrigt får bilden tala.



 



Det blev även tillfälle för het kommers bland fjöl, notskor och vargnät

.

Det är allom bekant att man i sjön Vindommen har siktat ett stort otäckt sjöodjur, ännu odöpt, som gång på gång gäckat forskare och vetenskapsmän som vid upprepade tillfällen med avancerad avlyssningsutrustning försökt komma i närkontakt.

Nu i veckan infångades, om inte det gamla sjöodjuret så troligen dess kalv, av min gårdsfiskare Gunnar i Fiskartorpet. Som bilden visar fick odjuret sågas upp i fyra lika delar för att bli hanterbart och anpassat till lika många storkok i bykkaret. Skulle detta visa sig inte vara ändamålsenligt kommer det samma att malas i köttkvarn till kalvfärs.

I dag har vi städat pickupen och låtit tvätta den samma, en årligt återkommande ritual inför den nödtvugna bilbesiktningen. Under golvmattorna hittade vi vårvete som nästan var i färd med att gå i ax.

Nästa år skall vi nog satsa på tidigpotatis. Tänk att kunna skörda potatis redan till pingst!

För skrämde man folk med ryssen. När jag var barn så skrämde man mig med att Tage Erlander skulle komma och ta mig om jag inte var snäll och var det riktigt allvarligt skulle han ha Sträng med sig.  Numera är vi så upplysta så nu krävs det tyngre artilleri. Är det inte galna kosjukan eller fågelinfluensan så är det klimathotet. Nu senast är det svininfluensan som skall göra processen kort med oss.

Vad är detta?

Kanske ett ämne för årets vårtal? Min inspiration är för tillfället inte på topp, men fem i tolv onsdag natt kommer det nog att fungera, det brukar det göra. Lite klimat och influensa uppblandat med kesande kalvar och svällande knoppar kommer att bli en fin brygd.

Alltså välkomna att fira Valborgsmäss här i Skrickerum med eld (om vädrert tillåter), sång och raketer och ett vårtal som griper tag i männiksors sinnen!

Äntligen är det bebådade fullbordat. Jag har i mer än nio månader burit på min livsfrukt med såväl förhoppningar som tvivel, men nu idag har jag med limousine hämtat hem ett välskapt kärleksbarn med 270 sidor inom hårda pärmar.

Programmet Vetenskapradion Historia på P1 på torsdagarna är ett intressant inslag för alla som älskar historia, arkeologi och andra sköna konster. Man lyckas där alltid spåra upp aktuella och tankeväckande ämnen, och nu har man på något vis hittat en egocentrisk skogsbonde i Småland, som med sin penna i en bok behandlat en medeltida potentat med samma precision och finess som han vanligtvis hanterar sin motorsåg.

Håll därför öronen öppna och hörapparaterna påslagna de närmaste veckorna så att ni inte missar några guldkorn!

Gudrun har nog rätt; det är en gammal unken strukturell könsmaktsordning som i mycket styr och ställer i samhälle och i människors huvuden fortfarande.

Hur skall man annars förutom genus förklara att den förhärdade återfallsförbryterskan, f.d. hallicken och heroinisten Annika Östberg efter många års böner och åthävor hemtats "hem" med ett chartrat plan som en popartist eller ett statsöverhuvud. Hade en liknande cirkus varit möjlig eller ens tänkbar om huvudpersonen inte varit en blond kvinna, utan istället hetat Clark, Tony eller Jackie? Nej självklart inte.

Men i gällande strukturella könsamaktsordning är kvinnorna veka offer, som knappast ens är kapabla till våld eller ondska. Vetenskapliga undersökningar visar således att kvinnor regelmässigt döms till lindrigare straff än män där omständigherna i övrigt är likartade. Så, stå på dig Gudrun!

Att Sverige sedan är det enda landet på jordklotet som enligt många har en rättskipning värd namnet är en annan historia. Det får vi avspisa en annan gång.

Så här vackra påskkärringar har vi i Skrickerum. Det är väl inte underligt att man trivs!

Jag har inte hört något kackel om fågelinfluensa eller kolesterolägg eller dylikt nu till påsk i år, så jag tvekade ett tag, kanske är allt inställt, besparingstider, kyrkan i kris, klimatkrisen och sånt?

Men så fick jag höra en "nyhet" på radion och all min tvekan var som bortblåst. Det blir påsk i år också, ty de berättade om barn- och slavarbete på kakaoplantagen i Västafrika och all den  moraliska skuld som kan tänkas rymmas i ett enda litet påskägg.

Ordningen är återställd, det blir påsk och påskägg i år också, och nu blev jag lite glad igen. Men bara lite för jag tänker också på den stackars utrotningshotade ålen som tronar på silverbrickan mitt påskbordet.

GLAD PÅSK!

Det har varit lite lugnt på denna sida sista tiden, vilket beror på att jag varit lite krasslig och ledsen. På ett av mina pass i biobränsleskogen råkade jag halka på ett berg med vitmossa, och för att inte såga upp bröstbenet höll jag motorsågen ifrån mig och mötte istället berget med bröstkorgen. Jag knäckte väl ett eller annat revben efter vad som vederfaras.

Det är ju inte första resan, det brukar bli ett par revben vartannat år. Jag är väl urkalkad i skelettet kan jag tro. Man blir ju det efter många barnsbörder sägs det. Jag har ju fyra söner och det har väl satt sina spår!

Det är VM-kval i fotboll på TV så det blev lite tid över för egen del. Jag har funderat lite vidare kring bonusar och fallskärmar och står fast vid att 103 % marginalskatt är ett genomtänkt och bra förslag. Men även några andra hugskott är värda att testas.

Det hela handlar väl mest om självbekräftelse och att finna och manifestera sin plats i en väl avbalkad statushierarki. Varför då inte återinföra ridder- och adelskapet. Kanske då inte som en exklusiv konungslig utnämningsrätt, utan en bredare och modernare förankrad i svensk Saltsjöbadanda. Men framförallt ett billigare sätt än nu rådande att göra åtskillnad och pinka ut rivir åt de utvalda.

Skulle inte ordförande för Svenskt Näringsliv tillsammans  med orförande för LO kunna dubba riddare och adelmän vid Mora stenar, med efterföljande Te Deum i Uppsala domkyrka som i fornstora dar?

Tänk er vilken stämningsfull och högtidlig tavla när Urban Bäckström och Wanja Lundby-Wedin i skön förening på Mora äng överräcker riddarbältet och de gyllene sporrarna till AMF:s knäböjande f.d. VD  Christer Elmehagen i samband med att han föräras grevlig värdighet och erhåller Läckö med hela Kållandsö som titulaturgrevskap,. Därmed skulle han med betryggande marginal bräcka av nuvarande VD Ingrid Bonde som bara är en sketans ingift ofrälse grevinna utan grevskap.

Det stora barnbokspriset till Astrid Lindgrens minne har i år tilldelats Tamerinstitutet som bedriver läsfrämjande verksamhet för barn och ungdomar på Västbanken och Gaza. Jag hoppas att den månghövdade prisjuryn har granskat vad för slags böcker denna organisation sätter i händerna på deras värnlösa små adepter. Jag vet inte, men kanske är det något för den alerta svenska journalistkåren att titta lite närmare på.

Jag måste väl skriva några rader om bonusar, i annat  fall blir jag väl betraktad som en världsfrånvänd kuf. Det mänskliga ha-begäret är som bekant en kraft starkare än sexualdriften, och är det dessutom slöa och viljelsvaga lättingar i styrelserna som gillar att klia varandra på ryggen blir resultatet därefter.

Styrelserna har tre viktiga funktioner: Staka ut företagets (organistionens) långsiktga kurs, att välja och vräka den verkställande ledningen och fastställa dess lön och förmåner, fast och rörlig. Men ofta är det den verkställande ledningen som styr styrelsen och i praktiken sätter sin egen lön.

Men man kan inte begära att styrelseledamöterna skall hinna sätta sig in i alla frågor. De har så många styrelser och stolar att sitta på, och för 100 000 kr om året, som är nålpengar i detta sammanhang, kan man inte begära så mycket.

För att få en sund utjämning i samhället och kupera inkomsterna för dessa småpåvar som lever i en parallellverklighet med normala inkomsttagare är nog det enda raka att återgå till tiden före Pomperipossadebbaten, dvs. en marginalskatt på 103 % för de högsta inkomsterna.

I egenskap av militant hedning välkomnar jag all kritisk granskning av allehanda religiösa företeelser och avarter, men den florerande öppna katolicismofobin i Sverige är lite olustig.

Den katolska kyrkan i världen och i Sverige byter inte åsikter lika ofta som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg byter kalsonger, utan försöker att hålla en linje som är oberoende av den dagsaktuella agendan.

Men ibland kan förvisso dessa oförenliga ståndpunkter sammansmälta. Påven vill t.ex. inte förespråka användning av kondom mer än i undantagsfall. Där har han svenska ungdomars öra, vilka till 75 % kör hårt utan kondomer, enligt en färsk undersökning. (P1)

Ett fåtal personer i Gammelsvenskby i Ukraina talar fortfarande fornsvenska. (P1) Deras förfäder lämnade på 1200-talet Svearnas eller Göternas land och slog sig ner på Dagö och andra öar i nuvarande Estland. På 1700-talet flyttade på grund av tvång eller falska förespeglingar av den ryska tsarinnan de flesta dagösvenskarna ända ner till stranden av Dneprs i södra Ukraina.

Svenskättlingarna i Gammalsvenskby definierar sig ännu efter 700 år som "svenskar".  Samtidigt vill det svenska majoritetssamhället efter blott ett par år omdefiniera inflyttade personer till Sverige som "svenskar".

Vad är det för mystik  med svenskheten som vidhäftar med samma outgrundliga snabbhet och kraft som den också klibbar fast  och kvardröjer?

Fokus har denna vecka satts på omänskligt djurplågeri. Bra, djuren bör helst avlivas innan de börjar slaktas upp eller ätas.

Älgar, rådjur och en del tamdjur utsätts för omänskligt lidande när vargarna och de andra stora rovdjuren börjar att äta i ena änden medan djuren fortfarande är i fullt medvetande.

Något för journalister och djurskyddsmyndigheter att sätta tänderna i!